I slutet av juli tog sig runt 72 000 migranter från Marocko till den spanska exklaven Ceuta. Händelsen väckte starka reaktioner och visade med all önskvärdhet att EU behöver stärka det interna samarbetet för att förbli handlingskraftiga.
Spanien är för många migranter en viktig plats i försöken att ta sig till Europa. Varför så många försökte ta sig in i den spanska exklaven den här gången är inte fastställt, men det har spekulerats i att desinformation i kombination med akuta ekonomiska behov kan ha varit orsaken. Konsekvenserna kvarstår: 88 personer tros ha dött och EU tampas med att finna en riktlinje i frågan.
Det går att föra in debatten på migrationslagstiftning eller asylrätt, men det efterspel som har fått störst betydelse är de europeiska reaktionerna. Givetvis är det anmärkningsvärt att 72 000 personer plötsligt står vid EU:s yttre gräns och vill bli insläppta. Det blir en säkerhetsfråga för både EU och migranterna själva. Finland var med om en liknande, om än i mindre omfattning, händelse år 2023. Runt 700 migranter och asylsökande slussades till Finlands östra gräns, troligtvis på ryskt initiativ. Då uppvisade EU en enad front och skickade genast gränsvakter från Frontex till den finländska östgränsen.
Albert Weckman, forskare i säkerhets- och internationell politik på Åbo Akademi, menar att kriser vid EU:s yttre gräns kommer att bli vanligare, bland annat till följd av klimatförändringen och fientliga aktörer. Vi kan redan se denna upptrappning. Ceuta hanterades inte med samma varsamhet som den tidigare gränskrisen i Finland. 22 EU-ledare riktade kritik mot Spanien i ett gemensamt brev, som pekade på flera av landets lagändringar som bidragande faktorer till massmigrationen. Spaniens premiärminister Pedro Sánchez såg EU-kollegornas anklagelser som ”själviska, polariserande och olagliga”.
Flera länders politiker menade ytterligare att Spanien borde uteslutas ur Schengensamarbetet. Finlands inrikesminister Mari Rantanen (Sannf) ansåg att Spanien hade misslyckats med att sköta sina yttre gränser och stödde förslaget. I Sverige påstod partiledaren Jimmie Åkersson (SD) att Europa invaderades av män i vapenför ålder. Reaktionerna var drastiska, trots att majoriteten av migranterna återvände till Marocko några dagar efter händelsen. Utöver det nådde ingen av migranterna någonsin Europa, eftersom Ceuta är en del av den afrikanska kontinenten.
Videor av marockaner som ”övertog” Ceuta delades ivrigt på sociala medier. The Guardian uppger att konton med länkar till den ryska militären spred högerextremistiska inlägg dagarna efter gränspassagen. Inläggen nådde fler än 500 000 personer. Händelsen blev snabbt politisk ammunition med främlingsfientlig efterklang. Har vi inte sett detta tidigare? Genom att hoppa på hatkampanjer på internet riskerar politiken att bli precis så polariserad som Pedro Sanchéz uttryckte, vilket i längre led kan förstärka känslan av att myndigheter har tappat kontrollen.
Orsaken till det plötsligt ökade trycket på Finlands östgräns år 2023 sades vara hybridkrigsföring. Tre år senare ser vi samma mönster vid EU:s södra gräns. Man kan inte utesluta en liknande destabiliseringskampanj i Marocko. Den enorma mängden av organiserade migranter tyder på att främmande makter kan ha haft fingrarna i spelet eller försökt dra vinning av kaoset.
Enligt en undersökning gjord av Yle anser nästan hälften av finländare att ökad rasism är ett samhällshot. Däremot ser 80 procent hybridpåverkan som ett hot. I kristider behöver inte dessa hot existera separat, utan de kan korrelera. Massmigrationen till Ceuta motiverar inte en häxjakt på enskilda individer, varav flera satte livet till i den livsfarliga gränspassagen. Händelsen bör istället uppmärksammas som en del av ett större politiskt spel, där desperata personer utnyttjas för en viss agenda.
