Hur ska vi hantera att vaccinskepsisen breder ut sig alltmer, i strid mot all sans och vett?
På den svenska festivalen Urkults inledningsafton Eldnatten samlades för ett par veckor sedan besökarna ”… tätt, tätt tillsammans”, för att ”minnas att vi alla kan göra ett val att vårda varandra”, som festivalens hemsida uttryckte det. Man anordnade också ”barnens egna festivalområde Urspel, där stora som små kan klättra och hänga, mysa och sjunga, springa fritt och träffa nya vänner”.
Men det förefaller som om festivalen särskilt lockade föräldrar med irrationella föreställningar om vacciner. Minst 27 av de nya vännerna, de flesta under 18 år, smittades av mässling under Urkult. Flertalet var ovaccinerade mot sjukdomen.
Så ämnet för dagen måste bli: hur får man folk att förstå att de behöver vaccinera sina barn? Och varför är det viktigt?
Detta kan uppfattas som en mästrande, mässande text. Den är tillkommen i uppriktig sorg över att den alls behöver skrivas. Men samtiden tycks kräva att dess budskap upprepas. Mässling är trots allt den med vaccin förebyggbara sjukdom som orsakar mest dödsfall i världen – år 2014 dog 73 000 människor av det extremt smittsamma viruset.
Hur når vi med fakta de obekymrade? Fakta som: vid ett stort mässlingsutbrott i Frankrike som varade i fyra år, mellan 2008 till 2011, smittades 22 000 människor av mässling och 4 968 av dem behövde vårdas på sjukhus (1 630 fick komplikationer, 10 dog).
Det är som sagt en mässande text, detta. Den behöver vara det. För det pågår i det tysta en annan sorts epidemisk utbredning – av den offensiva okunskapen. Den som, trots avsaknad av vetande, inte skäms för att ha en tydlig åsikt i ämnet och gärna förkunnar den högt.
Vårdinrättningar i hela västvärlden rapporterar samma sak: misstänksamheten och oviljan mot vacciner sprider sig. När nästa pandemi knackar på dörren riskerar vi faktiskt att stå sämre rustade än förra gången.
Och kanske är det så vi måste se på fenomenet med den offensiva okunskapen: som en epidemi. Som börjar med ett fåtal fall men sedan sprider sig exponentiellt, om tankeviruset är smittsamt nog. Och eftersom hippa, konträra åsikter ger status får de lätt fäste – särskilt i cirklar där grupptänkandet är starkt och individuellt ifrågasättande inte uppmuntras.
Minns någon scenen i ”Life of Brian”, där en tusenhövdad folkmassa unisont ropar ”Yes! We are all individuals!” ..?
Vi börjar i nuläget få en allt starkare plikt att vara avvikaren i den folkmassan, han som säger: ”Um, I’m not …”. För även om de fortfarande är i minoritet blir vaccinmotståndarna allt fler och allt mer högljudda. Vi behöver hålla stånd och säga emot, innan det till sist blir vetenskaparna som utgör minoriteten.
Så, vi måste våga vara avvikaren i de obekväma sammanhangen, där alla verkar vara överens om att det där med vacciner är nog lite skumt ändå. Vi behöver bli lite jobbigare på after worken, på släktkalaset, på julfesten.
Jo, det är svårt. Kanske går det emot det nordiska konsensussinnet. Man vill inte förstöra stämningen, trots allt. Men det är livsviktigt att mota osanningarna i grind och inte acceptera skenargumentet att ”alla får ha sin egen åsikt”. Vi måste fortsätta att kontra med det slitna men evigt sanna: ”Jo, men man kan inte ha sina egna fakta.”
Vi tjänar inget på att förlöjliga dem som är rädda för vacciner. Bättre då att trösta och trygga. Påvisa med lättfunna, överväldigande fakta att det inte finns någon koppling mellan mässlingsvaccin och autism. Bemöt argumentet att risken för allvarlig sjukdom är relativt liten för det enskilda ovaccinerade barnet med den enkla frågan: men varför alls ta risken? Nog sätter du väl flytväst på ungen när du ska ut med båten?
Om någon invänder att man ibland kan smittas även om man är vaccinerad, förklara: ja, men man drabbas då mycket lindrigare av sjukdomen, och är mycket mindre smittsam, än om man varit ovaccinerad.
Och påminn till sist om hur svårt de kan drabbas som har nedsatt immunförsvar, eller är gamla och sköra. Man vaccinerar inte sitt barn bara för barnets egen skull, utan också för alla dem som av någon anledning inte kan vaccinera sig eller ändå kan bli svårt sjuka om de smittas.
För det var väl ändå det som sist och slutligen var den snälla tanken på Urkult – att vi ska välja att vårda varandra?
