När Katrin Sjögren tackar för sig som ordförande för Liberalerna senare i år behöver partimedlemmarna för första gången på 14 år hitta en ny. Förhoppningsvis blir det flera som anmäler sig, Ålands största parti borde kunna producera flera lantrådskandidater.
Katrin Sjögrens insats för den åländska politiken är svår att både sammanfatta och överskatta. Som landskapspolitiker i snart 23 år, varav de senaste 14 som partiledare, har hon varit en av de absolut mest tongivande i att forma det offentliga Åland de senaste decennierna. Sjögren har meddelat att hon inte lämnar politiken, däremot ordförandeklubban. Det är bra, hon behövs som en resurs för partiet och för att vara med och ge stadga i nästa valrörelse.
Åland står nu inför en spännande nystart. Vid nästa val kommer samtliga tre regeringspartier att ha en ordförande som inte har lett en valrörelse som ytterst ansvarig. Även om flera förstås har arbetat med valrörelser tidigare och det förstås finns mycket kompetens bland kollegor och partisekreterare är det ändå ett annat slags uppgift att lotsa en organisation med olika viljor genom en så stor händelse, och samtidigt göra allt det praktiska jobb som krävs.
Frågan som det spekuleras i nu är förstås vem som ska axla ansvaret. Den enda som hittills har meddelat att han står till förfogande är Anders Ekström. Den enda kandidaten är också den starkaste i nuläget. Ekström har en tydlig näringslivsprofil. Som tidigare vd för Ålands näringsliv har han också erfarenhet av att leda en organisation med många viljor – inte helt olikt partiarbetet, med andra ord.
Ekström har dessutom varit tydlig i sin kommunikation under den här mandatperioden, något som förstås är en bra egenskap för den som ska föra partiets talan. Med fokus på ekonomi, ansvarstagande och en faktabaserad debatt borde han tilltala liberala partister och i förlängningen väljare.
Men det är inte väljarna som avgör just detta val: det är partiets medlemmar – mer specifikt de som tar sig till omröstningen.
Även om Ekström är favorit är han förstås inte given. Ålands radio har ringt runt till liberalerna i landskapspolitiken för att ställa frågan om de kan tänka sig att bli ny ordförande. Fyra: Ingrid Zetterman, Simon Påvals, Pernilla Söderlund och Sandra Listherby ville inte ge besked vid intervjutillfället. Rimligtvis finns utmanare inom den här kvartetten som är redo att erbjuda alternativ. Resten av landskapsgruppen (fem stycken) säger redan nu nej. Det kan förstås också komma någon som i dag inte är involverad i landskapspolitiken, men det är inte lång tid kvar till nästa lagtingsval. Att skola in någon helt ny känns därför mer osannolikt.
Även om det i någon mån är underordnat så blir omröstningen också ett linjeval. Liberalerna är ett stort parti som rymmer många viljor och hjärnor. Troligtvis tar partiet – åtminstone profilmässigt – ett kliv högerut i och med ordförandebytet. Det skulle passa den åländska politiken som den ser ut just nu. Om man dessutom tror att de två stora partier som gör upp om valsegern är Obunden samling och Liberalerna så lär det finnas flera röster att konkurrera om med en näringslivsman vid rodret.
Men Liberalerna har också en mer socialliberal falang som knappast uppskattar om högergiren blir för kraftig. Också det måste den som vill bli ny ordföranden ta i beaktande.
Det viktigaste är ändå att det blir ett val. Den som blir ordförande för Liberalerna är per automatik lantrådskandidat. Och även om ett val inom partiet alltid innebär en viss risk för splittring så är konkurrens ett sundhetstecken inom politiken. Ett ordentligt ordförandeval som ger medlemmarna reella alternativ kommer att göra partiet gott – dessutom rimmar det väl med partiets självbild som utvecklare av demokratin. Vill man som parti leda Åland ska det dessutom finnas flera som är redo att greppa den tyngsta ordförandeklubban.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
