Ett 5 000 år gammalt yxhuvud: det blev det sista, sensationella fyndet från stenåldersboplatsen på Svinvallen i Saltvik Tengsöda. Arkeologerna hittade yxan på nästsista dagen av totalt fyra säsongers utgrävningar. – Vi trodde vi var ganska klara, säger Jenni Lucenius, som ledde utgrävningarna.
Fyndet är en så kallad båtyxa, avsmalnande i vardera änden och formad som en båt, och med ett borrat hål i mitten för skaftet.
– Båtyxor brukar associeras med en grupp människor som kallas snörkeramiker, säger Jenni Lucenius.
Videon är tagen av Love Pahlman.
– De levde både österut i Finland och på svenska sidan och söderut. Det här fyndet är ännu ett bevis på att människorna på Svinvallen hade kontakt med andra grupper. Yxor av det här slaget har ibland tolkats som prestigeföremål, för ceremoniellt bruk, men nyare studier tyder på att de har varit i praktisk användning.
Arkeologerna hittade yxan på nästsista dagen av sommarens utgrävningar.
– Vi trodde vi var ganska klara, men så hittade vi en ockrafläck. Utöver yxan så gjorde vi också keramikfynd i samma kontext. Det kan röra sig om gravfynd, säger Jenni Lucenius.
Vilken bergart yxan är gjord av får analysen utvisa.
– Stilmässigt ser den ut som en östlig variant, men vi vet säkert efter proveniensanalysen. De som hittats österut brukar vara av olivindiabas, en bergart som finns i Satakunda och som man brukar använda i bastuspisar. De som man hittat västerut kan vara av annan härkomst – det blir spännande att se om ”vår” yxa är från väst eller öst, säger Jenni Lucenius.
”Vad finns kvar?”
Arkeologiska fynd i Sverige visar att den snörkeramiska och den gropkeramiska människogruppen hade kontakt med varandra.
– Det finns ställen där man vet att de träffats. Men de verkar inte ha haft någon kontakt som går att spåra i DNA, säger Jenni Lucenius.
Genetiskt så verkar alltså grupperna ha hållit sig åtskilda.
Jenni Lucenius medger att första känslan när de hittade båtyxan så nära inpå avslutandet av utgrävningarna var ”vad finns kvar?”
– Säkert ligger det kvar saker som vi inte upptäckte. Men vi har gjort vårt allra bästa inom ramen för det möjliga, säger hon, och skickar ett extra tack till grävmaskinföraren René Hampf, som varit med under alla de fyra somrar som utgrävningarna pågick.
– Det var han som tog bort jord i tunna lager med maskin, sedan har vi sållat igenom lagren, och handgrävt. Det har varit ett jättebra år och vi har varit ett jättebra team.
STENÅLDERSBOPLATSEN I SALTVIK TENGSÖDA, FAKTA
Boplatsen är från den gropkeramiska tiden, 2 800 år före vår tideräkning. Platsen var då ett näs, med hav i öster och väster. Den nyligen avslutade utgrävningen har pågått fyra somrar i rad, under ledning av Jenni Lucenius, antikvarie i arkeologi vid landskapets kulturbyrå. Arkeologerna har också hittat figuriner i lera, leridoler, liknande de som hittats på andra platser på Åland, på Gotland och i östra Mellansverige.
Jenni Lucenius vetenskapliga artikel ”Faces in Places: Portable Clay Figurines from Åland and South-Western Finland in the Light of Chemical and Petrographic Analysis” utsågs i april till månadens artikel i European Journal of Archaeology.
LÄS OCKSÅ
Jenni forskar i beresta stenåldersmänniskor | Nya Åland
