– Det är nästan kusligt hur figurinerna liknar varandra. Det fanns en gemensam idé för hur de skulle se ut, och det visar att de har cirkulerat.Det säger arkeologen Jenni Lucenius, efter att ha analyserat ett 40-tal stenåldersfiguriner som hittats på Åland och i östra Sverige.
Vi träffar henne och hennes kollegor, inklusive René Hampf och hans grävmaskin, där de gräver ut på stenåldersboplatsen på Svinvallen i Saltvik Tengsöda, för fjärde och sista året.
– Vi tänkte oss tre år från början men vi har gjort så många jättebra, överraskande fynd, säger Jenni Lucenius.
Boplatsen är från den gropkeramiska tiden, 2 800 år före vår tideräkning.
– Det här är Ålands största stenåldersutgrävning. Vid den tiden fanns här en havsvik på vardera sidan, säger Jenni Lucenius, och pekar:
– Skogen mot väster och öster var hav, och det här var ett näs. Vi vet att människorna som bodde här var maritima jägare och samlare. Det måste ha varit ett ganska utsatt läge, och därför kan det ha använts för något annat ändamål än som boplats.
I vår tid har platsen använts som sandtag, och det var på den vägen de första fynden kom i dagen.
– Men nu har samfälligheten har anhållit om att vi ska ta bort fornlämningen, säger Jenni Lucenius.
Hon har dock inga problem med det: den grundliga utgrävningen har genererat så pass mycket information. Arkeologerna har bland annat hittat rester av en bågformad linje av stenar som löpte mellan den östra och västra stranden.
– Man har inte hittat något motsvarande någonstans i Norden från den här perioden. Just den här anläggningen hade vi kanske inte hittat om vi inte hade haft grävmaskinen, säger Jenni Lucenius.
Beresta figuriner
De har också hittat figuriner i lera, leridoler.
– Liknande figuriner har hittats på Gotland och i östra Mellansverige. Så havet förenade, och vi kan se på de här fynden med nya ögon, säger Jenni Lucenius, som har gjort en så kallad tunnslipsanalys av leran som figurinerna är gjorda av. Hon berättar:
– Man tar tunt som en ostskiva av leran för att se vad den består av, vilket receptet är, så att säga. Det har visat sig att figurinerna innehåller mycket kalk från snäckskal och musslor som man bakat in i leran. De innehåller också chamott, alltså krossade skärvor från gamla kärl, eller kanske till och med andra figuriner. Det kan ha haft en symbolisk betydelse när man flyttade till en ny plats: man liksom bakade in sin härkomst i det man tog med sig.
Jenni Lucenius har hunnit analysera 33 figuriner från Åland och 13 från Sverige. Resultaten visar att även om de flesta var gjorda av lera från sina respektive fyndplatser så fanns det flera som måste ha skapats någon annanstans, och tagits med på resor över Östersjön: Gotland, Åland, östra Mellansverige.
Kuslig likhet
Så sent som dagen före Nya Ålands besök hittade arkeologerna på Svinvallen ytterligare en figurin.
– Det är nästan kusligt hur figurinerna liknar varandra. Det finns de som har öppna ögon, andra som blundar, men generellt har de samma drag, det fanns en gemensam idé för hur de skulle se ut. Det visar att de har cirkulerat, säger Jenni Lucenius.
Arkeologerna tror också att människorna tryckte in gräs eller fjädrar i särskilda hål i figurinerna, så att den skulle se ut att ha hår på huvudet.
Jenni Lucenius visar även ett yxhuvud i grönskiffer som de har hittat.
– Grönskiffer finns inte på Åland, så det här tyder på ett kontaktnät som sträckte sig också norrut och österut.
Nya möjligheter
Rönen från Svinvallen ger nya möjligheter att undersöka vad figurinerna stod för och vad som försiggick på fyndplatsen för bortåt 5 000 år sedan.
– Men vi kan bevisa att människorna rörde på sig, vi har mer kontext och kan ställa nya frågor. Vi har kontakter till kollegor utanför Åland, och skickar även bilder när vi har frågor om något, för det här är inte bara relevant för Åland utan i ett större Östersjösammanhang, säger Jenni Lucenius, och fortsätter:
– Arkeologi är en humanistisk vetenskap, men baserar sig mycket på naturvetenskap. Ju fler som jobbar med samma frågor, desto längre kommer vi. Och arkeologi är inte längre en nationell angelägenhet på samma sätt som förr. Åland var inte bara en ö, utan en viktig brygga mellan Finland och Sverige.
Var hon gräver nästa sommar vet hon ännu inte.
– Men det blir mycket jobb att avsluta rapporten. Jag planerar också att skriva två eller tre artiklar till – den som jag publicerade i våras var bara den första. Min forskning har bara börjat, säger Jenni Lucenius.
JENNI SKREV MÅNADENS ARTIKEL I AKADEMISK TIDSKRIFT
European Journal of Archaeology utsåg ”Faces in Places: Portable Clay Figurines from Åland and South-Western Finland in the Light of Chemical and Petrographic Analysis” av Jenni Lucenius och medförfattare till månadens artikel i april. Artikeln är en del av Jenni Lucenius doktorsavhandling vid Åbo universitet, och beskriver analysresultat av fynd från Svinvallen och tre andra boplatser på Åland från den gropkeramiska tiden, samt kamkeramiska fynd från sydvästra Finland.
– Jag är jätteglad över att artikeln blev månadens artikel. Det är en ansedd tidskrift, så det är en framgång bara att bli publicerad. Det visar också att vår forskning är relevant och aktuell, säger Jenni Lucenius.
European Journal of Archaeology ges ut av Cambridge University Press.
