Ruinerna i Bomarsund blir omskötta i sommar. Stenkonserveringsexperter från finska fastlandet jobbar tillsammans med landskapets fastighetsverk med att konservera muren på en del av Bomarsunds huvudfäste. Arbetet utförs enligt ett ruinvårdsprogram från landskapets kulturbyrå.
I sommar kan man se byggställningar kring en del av ruinerna i Bomarsund. Redan förra sommaren inledde fastighetsverket stenkonserveringsarbeten vid Bomarsunds huvudfäste som del av ett flerårigt ruinvårdsprogram som drivs av landskapets kulturbyrå. Fastighetsverket har i sin tur anlitat de finska entreprenörerna Kivityö Kaseva som är experter inom stenkonservering.
– Man har inte gjort konserveringsarbeten sedan 1960-talet, berättar Jani Johnsson, enhetschef för kulturhistoriska byggnader på fastighetsverket.
Med tiden har en del av ruinerna börjat ta in vatten i murkärnan, vilket kan leda till att stenar blir lösa och då i värsta fall skadar någon som klättrar på ruinerna.
En sten på som låg lös på toppen vägde ungefär ett halvt ton. En lyftkran behövdes för att lyfta stenen, som sedan murades på plats.
Hur går konserveringsarbetet till?
– Man pickar loss de stenar som är lösa, märker upp dem, dokumenterar, rengör och murar till sist fast stenarna på samma plats. Ett restaureringsprogram beskriver i detalj hur arbetet ska utföras och vilka material och metoder man ska använda, säger Jani Johnsson.
– Det handlar mycket om att hålla stödmuren intakt för att bevara orginaldelarna.
Huvudfästet består idag av 14 ruinkroppar. Dessa utgör de murdelar man ser ovanför marken idag. Bland dessa ruinkroppar är bara en handfull i så dåligt skick att de behöver konserveras.
– Vi har haft tur med den här ruinkroppen som har varit i förhållandevis bra skick, säger han.
Hur länge kommer konserveringsarbetet att hålla på?
– Uppskattningsvis till mitten av augusti, säger Jani Johnsson.
Man siktar på att få en ruinkropp konserverad per säsong. I sommar konserveras ruinkroppen närmast parkeringen, ruinkropp 14.
Förra sommaren konserverade man ruinkropp 10, som ligger i den främre delen av ruinerna närmare bron.
Målet med det pågående konserveringsarbetet är detsamma som under 1960-talet, alltså att konservera och säkra ruinkropparna för besökarna och turismen.
Tidigare konserveringsarbeten
På 1960-talet förstärkte man ruinerna genom att mura fast flera lager mindre granitblock bakom det yttre murskiktet. Innan huvudfästet sprängdes 1854 bestod insidan av muren av tegelvalv och skyttegångar. Delar av den tegelstensstrukturen – vars rester i nutid ligger under marken – påträffades förra året när man i samband med konserveringen av ruinkropp 10 grävde i marken kring ruingrunden. Man fann även rester av ben, kulor och delar av ett köksgolv vid en arkeologisk utgrävning vid murgrunden.
Framtida planer
Planer finns att anlägga en vandringsled kring huvudfästet i anslutning till Bomarsunds besökscenter. Det finns även planer att konservera Brännklintstornet och Notvikstornet – men där finns andra utmaningar.
– På Brännklintstornet är det en arkeologisk utgrävning som behöver konsolideras och vid Notvikstornet finns det en stor fallrisk då folk klättrar på tornet, säger Jani Johnsson.
Man hoppas att det räcker ännu 60 år innan man behöver konservera ruinerna igen.
Fastighetsverket påminner om att det är förbjudet att klättra på ruinerna då Bomarsunds fästning är ett fornminne och det finns en fallrisk vid de höga murpartierna.
Bomarsunds historia
Planer för en fästning på Åland började ritas upp kort efter att Åland och Finland blev ryskt 1809. Man ville skydda viktiga sjöfartsleder och samtidigt visa makt i Östersjön. Bygget inleddes i början av 1830-talet och höll på tills slaget då samhället Skarpans brann ner och både fästning och torn förstördes.
Slaget vid Bomarsund utspelade sig sommaren 1854 mellan garnisonen i Bomarsund och en kombinerad brittisk/fransk flotta.
Ryssarna förlorade slaget och den 2 september sprängdes huvudfästet som hade överlevt beskjutning från ett trettiotal fartyg i flera veckor.
Slaget ledde både till Ålands demilitarisering och grundandet av Mariehamn 1865.
