SÖK
MENY
Varför så svalt intresse för vindkraftsplanerna?
Ett av de största åländska projekten sedan vetetraden är nära att nå sin kulmen. Förra veckan ordnades samråd för projekt Sunnanvind – med över tusen sidor utredningsmaterial som har kostat över en miljon euro att ta fram.Intresset: Ungefär 100 personer deltog i de två samrådsmöten som hölls förra veckan. Varför så svalt intresse?
Den åländska satsningen på storskalig havsbaserad vindkraft har sedan starten väckt mycket känslor, främst negativa.
Nu när vi vet betydligt mycket mer om vilka effekter vindmöllorna kan ha på miljön verkar allmänhetens intresse att fördjupa sig i frågorna vara minst sagt svalt. Enligt Sunnanvinds projektledare Ralf Häggblom deltog ungefär 100 personer i de två samrådsmötena som ordnades förra veckan. Intresset borde rimligtvis ha varit större.
Hur påverkar eventuella möllor miljögifterna i bottensedimentet, fågelmigrationen, fladdermöss, marina däggdjur och yrkesfisket? Det finns det nu svar på.
Hur påverkar eventuella möllor kulturmiljön, bullret, landskapsbilden och hur bra syns kraftverken från land? Också de frågorna besvaras i utredningsmaterialet.
Sanningen är att vi aldrig har haft så mycket kunskap om Norrhavet och den norra skärgården som nu. Oavsett hur planerna på att exploatera området går (vi återkommer till det) så har den generella kunskapen om den här delen av Åland ökat – vilket måste ses som enbart positivt.
I diskussionerna kring den havsbaserade vindkraften har många av frågorna som listas ovan redan varit aktuella.
Ett exempel: en namninsamling, som behandlades i Getas kommunstyrelse i våras, ställer frågan hur mycket radioaktivt avfall som riskerar att frigöras om hundratals betongfundament ska fästas i botten. Det är en helt rimlig sak att oroa sig för. Cesium-137, en rest från kärnkraftshaveriet i Tjernobyl och från atmosfäriska kärnvapenprov på 1950- och 1960-talen, har rimligtvis samlats någonstans – varför inte i havsbottnens sediment. Provtagningen visar nu att halterna av cesium-137 inte överstiger några gränsvärden. Bedömningen är dessutom att de farliga ämnena inte kommer att spridas i en sådan utsträckning att de utgör någon fara för djur eller människor.
Man kan förstås tycka vad man vill om satsningen ändå. Det finns gott om orsaker att inte gilla möllorna i havet.
Givetvis är det också så att många frågor fortfarande är obesvarade. En av de mest centrala är vilka intäkter som vindmöllorna kan inbringa. Först när vi vet det finns en möjlighet att jämföra dagens läge med framtiden – med vad man väljer och därmed också väljer bort. Är ett orört hav värt till exempel två miljoner euro per år för Geta kommun?
Huruvida något av det här realiseras är ännu osäkert. Den storskaliga havsbaserade vindkraften har inte direkt rosat marknaden de senaste åren och det finns frågetecken kring lönsamheten (även om man bör komma ihåg att så gott som all energitillverkning subventioneras).
När Nyan i vintras gjorde en stor genomgång med samtliga aktörer som har byggt, eller har planer på att bygga, vindkraft i Östersjöregionen var de flesta försiktiga i sina uttalanden. Genomgången visar att enbart tre aktörer lockas av de åländska områdena medan den mest intresserade aktören utanför Åland, Suomen Hyötytuuli, inte såg en marknad ”just då”. Faktorer som ett garanterat lägsta pris, samt hur energin ska lagras och transporteras spelar stor roll för hur attraktiva de åländska planerna är.
Landskapsregeringens plan är att auktionera ut de åländska områdena, kanske, innan årets slut. Även om intresset skulle bli svalt den här gången är jobbet som har gjorts hittills på inget sätt bortkastat. Även om det långt in i framtiden skulle bli aktuellt med havsbaserad vindkraft norr om Åland går det ändå att nyttja delar av det material som nu har tagits fram.
Vi har kunskapen, nu gäller det bara att ta den till sig.
Här finns en länk till undersökningen.
