Kanske man inte måste riva ut hela köket? Kanske det funkar med illgult 90-talskakel i badrummet? I Sverige talas det om ”renovägran”, där man sätter tidlös funktion framom moderiktig renovering.
En kort anekdot till att börja med.
Platsen är Stockholm. En intervju med en snickare om renovering och den då sprudlande bostadsmarknaden. Temat kommer in på slit- och släng. Han suckar ljudligt och tar upp sitt favoritexempel: köket.
”Folk renoverar köket innan de säljer och det första köparna vill göra är att riva ut det och bygga nytt”.
Det finns alltså splitterny köksinredning som ibland får stå på plats bara några månader. Galet.
Galenskapen accentueras av att det faktiskt går över nyhetströskeln när folk vägrar renovera sina 70-talshus (det har lyfts nyligen i både Sydsvenskan och Expressen). Hör och häpna, folk kan leva med medaljongtapeter och grälla badrum! De kan leva utan att spegla sig i blanka, vita ytor och glida fram över perfekt fiskbensparkett.
Ida Ölmedal konstaterar i SvD att ”Renovägrarnas tid är äntligen här”. Hon får uppbackning av Gina Gustavsson på Dagens Nyheter.
”Jag blir också förtjust. Både i Ölmedals nyfunna ord. Och dess innebörd”, skriver hon i en krönika och fortsätter med att fundera hur renoveringshetsen speglar oss och vår samtid.
”Resultatet blir hem som ser perfekta ut, men där de som bor inte alltid orkar eller ens vill bjuda in några gäster. I alla fall inte innan de gjort ännu en sådan där utrensning av det senaste som inte matchar med resten. (…) Varför verkar vi se det goda hemmet som en fråga om att ha kontroll över vilka vi framstår som, snarare än ett ställe att vara just lyckliga på?”
Vad är det ett hem egentligen ska vara till för? Showroom eller boplats? Visst går de båda ihop. Men kanske med måtta?
Färger, inredning och dekor gör skillnad för välmående och trivsel. Men det går att lösa även utan att ”blåsa ur” ett hus till ett tomt skal och ersätta allt med nytt. Väggar kan målas, soffor kan kläs om och gamla köksluckor kan föras på uppfräschning. Det är värt att fundera ett varv till över att göra sig av med sådant som inte är uppenbart trasigt, hälsofarligt eller helt utslitet.
Samme snickare i Stockholm ägnade sig åt att rädda gamla 60-talskök. De är ofta gjorda i massivt trä, platsbyggda med finess och i ljuvliga kulörer. De som inte räddas slängs och ersätts av kromat, vitt och svart i fanérskivor.
Men där börjar man nu se ett skifte. Färg och form tar sig tillbaka in i hemmet, samtidigt som hållbarhetsmedvenhet och krassare ekonomi sätter (hälsosamma) gränser. Mitt i allt är en medaljongtapet ganska cool och ett kök med bjärt turkosa skåp uppfriskande. I hetsen att inte totalrenovera våra hem (och uppdatera dem med jämna mellanrum) så kanske vi kan fokusera i stället på just aspekten hem. En plats för umgänge, liv och vila. Ett hem kan vara en plats att vara lycklig på, även med utdaterade skåpsluckor.
