Riksregeringens lagförslag om klientavgifter i vården innehåller en omstridd bestämmelse att kvinnor som genomgår en kirurgisk abort av eget val ska betala mer än kvinnor som en på medicinska grunder. Det är en ny påminnelse om att kvinnors kroppar inte är deras egna att besluta över.
99 procent av aborterna som görs i Finland går till så att kvinnan får ett piller och far hem, tacksamt nog – inga kirurgiska ingrepp behövs. Därför är det inte många som drabbas om regeringen får igenom sitt förslag att göra kirurgisk abort avgiftsbelagd om kvinnan gör abort av eget val i stället för av medicinska skäl. Men Kristdemokraterna, som fick in begränsningen i lagförslaget, kan gläda sig åt en symbolisk seger i kampen för att krympa kvinnors egenmakt. Avgiften skulle enligt förslaget uppgå till 264,10 euro, en kännbar summa för många dessutom.
Men det mest problematiska är förstås det godtyckliga i att underkänna patientens egen vilja just när det gäller abort. Frida Gyllenberg, forskningsöverläkare och specialist i allmänmedicin, säger i Hufvudstadsbladet att skillnaden i avgifter ”ser ut att bero på en moralisk bedömning av behovet av abort”.
”Det är en riskabel väg om vi avgör vårdbehovet på basis av bakomliggande faktorer i stället för att ge den vård s om behövs”, säger hon, och jämför resonemanget med att göra knäledsoperationer dyrare för överviktiga eller hjärtoperationer dyrare för rökare.
Kristdemokraterna har en historia i att lägga sig i kvinnors val och beslut när det gäller deras egna kroppar. 2022 röstade de emot den nya abortlagen, och fick i debatten stöd av Toimi Kankaanniemi, ledamot för Sannfinländarna och tidigare ordförande för Kristdemokraterna. Hans argument var att det hade gjorts så många aborter i Finland att landet tvingades importera arbetskraft från utlandet för att vårda de åldrande stora generationerna. Kvinnorna hade försummat sin plikt för att föda fram och fostra framtida arbetskraft. Han tyckte också att papporna borde ha rätt att påverka abortbeslutet, eftersom ”pappan ju ändå är barnets ägare.”
Centerns Mikko Kinnunen lade för sin del fram teorin att eftersom Finland är ett välfärdsland så rör det sig det snarast om lättja och själviskhet om man inte vill sätta barn till världen.
”Det är kanske bara kvinnorna som anser att ett barn skulle bli så besvärligt.”
Ja, vad ska man säga. Kanske citera det feministiska ordspråket: ”om du inte gillar aborter så låt bli att göra abort”.
Jag skulle inte dra upp de citaten från en riksdagsdebatt för fyra år sedan om det inte var för det evinnerliga och beständiga i vad de står för. Varje rättighet och frihet som kvinnor har kämpat sig till måste bevakas varje dag, och bakslag sker, i små steg eller stora. Återigen: om regeringens förslag går igenom så är det mycket få gravida som drabbas. Men det är just därför som förslaget inte går att motivera på ekonomiska grunder. Det verkar snarast basera sig på en syn på kvinnor som nyttodjur.
Anders Adlercreutz, ledare för Svenska folkpartiet, försvarade partiets roll i dragkampen i en insändare i Hufvudstadsbladet: ”Man kompromissar, gör saker bättre – även om man inte får igenom allt. Jag ser det som en specifik uppgift för partier i mitten att stå emot föreställningen att världen är svartvit.”
På det svarade Monika Fagerholm, författare och fullmäktigeordförande i Finlands svenska socialdemokrater, i en annan insändare att det är en sak att kompromissa om ”vägar, investeringar och bränslepriser etcetera” och en annan än att kompromissa om en mänsklig rättighet.
Precis så.
Men för att avsluta med en god nyhet som tycks ha gått under medieradarn: Färöarnas lagting röstade ja till fri abort till den tolfte veckan. I december förra året. 17 röster, 16 emot. Den tidigare lagen från 1956 tillät abort endast vid våldtäkt, incest, fara för kvinnans liv eller hälsa, fosterskada eller sociala skäl. Så sedan mindre än ett år tillbaka slipper färöiska kvinnor resa till Danmark för att få abort.
Det är en sen – väldigt sen – seger, med minsta möjliga marginal, som kan vändas i nederlag efter nästa val. Men en välkommen motvikt till Orpo-regeringens förslag, för alla som månar om jämställdheten i Norden.
