Alarmerande rapporter om läskris bland barn och ungdomar och dystra prognoser om en bokbransch på väg mot ruinens brant har duggat tätt de senaste åren. Att ny statistik visar på ett positivt trendbrott i Sverige kan därför ingjuta nytt hopp om framtiden. I Finland visar motsvarande siffror dock på fortsatt kräftgång. Regeringen Orpo bör därför blicka västerut och ta intryck av en synnerligen viktig och träffsäker politisk satsning.
Den tilltagande läskrisen, bland barn och unga i synnerhet men också hos befolkningen i stort, är mångomvittnad. Lite till mans (ja, det gäller speciellt män) läser vi i mindre omfattning och förstår i sämre utsträckning det vi faktiskt läser.
Konkurrensen av de allestädes närvarande skärmarna och sociala medierna tycks förödande. I kombination med den pågående strukturomvandlingen av litteratursamhället, där strömningstjänster av ljudböcker under senare år tagit en allt större andel av den totala omsättningen på bokmarknaden, innebär detta också en allt prekärare situation för den tryckta boken. Bokhandlare tvingas slå igen, förlag går i graven och den ytterst låga ersättningen för strömmade ljudböcker tillsammans med en växande bestsellerism gör att allt färre författare kan livnära sig på sitt värv. Det talas med rätta om såväl läskris som en bokbransch stadd i förfall.
Men till all lycka går det att skönja ett visst ljus i tunneln. Nu visar Svenska förläggareföreningens och Svenska bokhandlareföreningens gemensamma bokförsäljningsstatistik för 2025 nämligen på flera synnerligen glädjande trendbrott.
Den sammanlagda försäljningen av antalet tryckta böcker (25 miljoner exemplar) ökade med hela 5,7 procent jämfört med året innan, och för första gången ökade också försäljningen av tryckta böcker mer än försäljningen av strömmade ljudböcker. För första gången i mätningens historia tog tryckta böcker förra året tillbaka marknadsandelar från de digitaliserade formaten – knappt, men ändå.
För Finlands del ter sig motsvarande statistik tyvärr inte alls lika positiv. Visserligen skedde en marginell ökning i den totala omsättningen på bokmarknaden förra året (1,4 procent), men fortsättningsvis var det de strömmade ljudböckerna som stod för tillväxten. Försäljningen av tryckta böcker minskade här med hela 7,1 procent.
Ser man mer i detalj på statistiken märks ytterligare intressanta skillnader länderna emellan. För Sveriges del står barn- och ungdomslitteraturen för den största andelen av uppgången för tryckta böcker, medan samma kategori står för den största nedgången i Finland. I Sverige ökade försäljningen av tryckta barn och ungdomsböcker med hela 13,3 procent förra året; här i Finland minskade försäljningen tvärtom med hela 12,1 procent.
Vad kan då den diametralt motsatta utvecklingen mellan länderna bero på? Man kan givetvis peka på flera orsaker, som exempelvis skillnaden i allmän köpkraft länderna emellan, men den enskilt största och viktigaste faktorn torde vara den stora, statliga satsningen på inköp av tryckt skönlitteratur till förskola och skola som infördes i Sverige år 2024. Förra året höjdes bidraget från 176 miljoner kronor till 480 miljoner kronor, och det är tydligt att bidraget står för en stor del av uppgången i försäljningen. Det finns mycket att säga om regeringen Kristerssons kulturpolitik, men just denna riktade satsning tycks ha träffat helt rätt. ”En oerhört lyckad politisk satsning som gynnar alla led: läsare, upphovspersoner och förlag”, som Marie Augustsson, publicistiskt ansvarig för barn- och ungdomsböcker på förlaget Natur & Kultur, uttrycker det i rapporten Bokförsäljningsstatistiken 2025.
Och den svenska satsningen fortsätter: i vårbudgeten för 2026 som lämnades till riksdagen i förra veckan förstärks anslaget för inköp av litteratur till skolan med ytterligare 50 miljoner kronor för i år. Bidraget ska användas för inköp av såväl skönlitterära som facklitterära böcker i tryckt form till skolans alla nivåer, från förskola till gymnasium.
”Regeringens satsning på statsbidraget är träffsäker och lyckad, och har gett eleverna ökad tillgång till en mångfald av böcker under de senaste åren. Det är positivt att man nu förstärker anslaget i vårbudgeten, och ger skolorna möjlighet att köpa in mer litteratur till undervisningen. För att stimulera läslust behövs ett uppdaterat utbud av böcker för eleverna att botanisera bland, och det är därför viktigt att satsningen blir permanent, kommenterade Svenska förläggareföreningens vd Mikaela Zabrodsky beslutet att höja anslaget.
Det är lätt att hålla med. Och lätt att tycka att regeringen Orpo härvidlag borde ta intryck av sina svenska kollegor. Det existerar ingen oskriven lag som säger att en högerkonservativ regering måste bedriva en kulturfientlig politik i alla lägen. Däremot finns ett statligt styrdokument framtaget av Utbildningsstyrelsen 2021, ”Nationella läskunnighetsstrategin 2030”, som tydligt stipulerar ett samhälle där ”betydelsen av läskunnighet erkänns inom alla branscher”. Målet är att Finland ska vara ”världens mest multilitterata land 2030”, och behovet av åtgärder artikuleras tydligt: ”Eftersom läskunnigheten differentieras redan under den grundläggande utbildningen och antalet svaga läsare ökar framförallt bland unga behövs konkreta metoder för att vända riktningen nationellt, regionalt och lokalt.”
En sådan konkret metod som bevisligen ger resultat är ett statligt anslag likt det i Sverige. Ett annat är att följa till exempel Danmarks, Norges och Storbritanniens exempel och slopa den förhatliga bokmomsen – efter senaste höjning har Finland den högsta bokmomsen i Europa. Vill man försöka stävja den tilltagande läskrisen och ha en rimlig chans att nå målen i den nationella lässtrategin, krävs helt enkelt reda pengar; politiska satsningar i form av ekonomiska anslag. Annars är risken påtaglig att Finland hamnar ordentligt i bakvattnet, med förödande följder i framtiden.
