Politiska strömningar rör sig ofta likt en pendel från den ena sidan av spektrat till den andra. De senaste åren har pendeln befunnit sig i högerläge. Nu finns indikationer på att den är på väg att byta riktning.
Sverige ligger ofta före Finland och Åland, också vad gäller trender inom politiken. Den svenska valrörelsen visar att den politiska pendeln, som har varit på den konservativa högersidan, nu kan vara på väg tillbaka. Det är inte bara opinionsmätningar som tyder på det, utan också vilka frågor som är viktiga i valrörelsen.
Länge har det varit omåttligt populärt att hacka på invandrare. Hårdare straff, sänkt minimiålder för barn som begår brottsliga handlingar, utvisningar och prat om vandel. De flesta svenska partier har gjort en snabb förflyttning mot att bli mer invandrarfientliga för att möta vad man upplevde som den enda politiska frågan av tillräcklig dignitet för att vinna val. Det fanns inte längre några öppna hjärtan, som den tidigare moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt pratade om. Det fanns bara högre murar.
Samtidigt blev också frågor som tidigare varit högt på agendan aggressivt nedflyttade. Klimatkrisen har nästan varit ett skällsord i politiken de senaste åren. I stället har man tävlat i att försöka sänka fossilbränslepriset så mycket som möjligt.
Inför den här valrörelsen är tonläget däremot annorlunda, åtminstone delvis. Att vara ”hård” mot invandrare anses inte vara en lika het valfråga längre och nu försöker till och med vissa av Tidöpartierna tona ner den delen av sin politik.
”Migrationspolitiken har varit ett styrkeområde för Sverigedemokraterna och övriga Tidöpartier. Nu har det blivit ett bekymmer”, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos, till Dagens Nyheter.
Ett exempel är de uppmärksammade utvisningsfallen. För att minska den politiska backlashen lanserade Tidöpartierna vad man kallar en ventil för tonårsutvisningar, alltså ett slags lättnad i migrationspolitiken. Under Almedalsveckan presenterade vice statsminister Ebba Bush (KD) ”högern med ett hjärta”, och pratade till unga invandrarkillar: ”tillsammans är vi Sverige”. Bush brukar vara snabb och pricksäker vad gäller att känna av vart de politiska vindarna blåser.
Också brottsbekämpning har blivit mindre viktig för väljarna, enligt DN/Ipsos opinionsmätning.
En förklaring är förstås att invandringen till Sverige har minskat kraftigt, men också att politiken nu också får effekt bland medborgarna. För den stora massan som röstade på Tidöpartierna är anonyma utvisningar säkerligen något positivt. Men när det gäller barnet som har växt upp i grannskapet som nu ska skickas till ett land hen kanske aldrig har besökt så uppfattas politiken på ett annat sätt.
Ett liknande mönster går att se vad gäller till exempel klimatpolitiken. En rapport från det svenska peer pointing-initiativet, som ägnar sig åt identifiera sociala missuppfattningar, visar att fler svenskar vill att Sverige – både det offentliga och individer – gör mer för att motverka klimatkrisen. Svenskarna prioriterar med andra ord klimatkrisen högre än vad de själva tror.
Den här pendelrörelsen säger nödvändigtvis inget om valresultatet i höst. Däremot syns det tydligt att de politiska partierna nu försöker följa med tillbaka från högerkanten mot mitten.
Det återstår att se om Finland och Åland följer efter. Läget i Finland är ett annat, eftersom utgångsläget är ett helt annat. Men det är inte otänkbart att väljarna har börjat tröttna på hårda tag även där, inte minst vad gäller nedskärningarna i välfärden och den rapporterade ökningen av barnfattigdom i landet.
Det är för tidigt att säga än, men kanske de hårda tagens politik nu når sin kulmen – i alla fall tills pendeln byter riktning igen.
