Dagens dubbla spaningar handlar om partiernas laguppställningar inför lagtings- och kommunalvalet. Redan nu har det uppstått problem.
Sämjoval i Liberalerna
Först ut är Liberalerna. För någon vecka sedan konstaterade ledarsidan att ett riktigt ordförandeval skulle vara ett styrkebesked för partiet. Att Ålands största parti kan få fram flera kandidater som vill ta ansvar och leda liberalerna skulle visa på ett livskraftigt politiskt engagemang. Men en efter en har kandidaterna undandragit sig det ansvaret.
Det är givetvis så att ordförandeskapet innebär ett stort ansvar och mycket jobb. En annan orsak är att en del tilltänkta kandidater vill ha tid över för annat än ”jobbet”. Och det är förstås en helt rimlig orsak.
Något som också har diskuterats internt är om ett livligt ordförandeval splittrar – och därmed skadar – partiet. Kanske intresset hade varit större om ordförandebytet inte hade kommit med mindre än ett år kvar till valet. Tajmingen är tveksam, det får Katrin Sjögren ta på sig. Även om det förstås är svårt att som lantråd lämna över för tidigt i mandatperioden så lyckades Socialdemokraterna med sitt byte utan större bekymmer. Kanske hade det varit bättre att göra som S och aviserat ledarbytet tidigare?
Ett sämjoval omnämns sällan som någonting positivt. Så är det även i det här fallet. Det är ett svaghetstecken för Ålands största politiska organisation att inte fler är beredda att leda den.
Osäkra veteraner
och röstmagneter
Ålands radios genomgång med lagtings- och landskapsregeringspolitikerna visar i och för sig att många är redo att ställa upp på nytt nästa höst. Det är positivt. Men vissa besked leder till mer huvudbry bland åländska partiledarna än andra.
Att Camilla Gunell är osäker inför valet är förstås något som borde oroa Arsim Zekaj. Gunell har varit en konstant toppkandidat i lagtingsval sedan 2007. Två gånger har hon fått flest röster av alla kandidater. Och även om Socialdemokraternas väljare säkerligen är mer benägna att rösta ideologiskt så är det klart att 2000-talets röstdrottning är viktig för det socialdemokratiska laget.
Marcus Måtar lär också vara stressad av att Stellan Egeland inte tänker ställa upp för omval. Utan Egeland tappar Obunden samling sin mest givna röstmagnet. Han fick näst flest röster av alla 2023. Det är troligt att en del av Egelands väljare stannar på sofflocket om de inte hittar en ersättare som lockar – det är nämligen inte givet att kostymnissarna från Mariehamn kan räkna med att Egelands röster går till dem. Men än finns det tid kvar, kanske han låter sig uppvaktas och kanske övertalas att göra comeback?
Även Harry Jansson (C) är osäker inför nästa års val. Att Centern ingår i regeringsunderlaget utan att Jansson fick någon framträdande post skapade knappast valfeber hos veteranen som har varit osynlig under mandatperioden. För Centerledningen lär ett Janssonskt adjö dock knappast göra ett lika stort avtryck som motsvarigheterna i S och Ob.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
