En finsk fotbollsspelare som yttrade grovt rasistiska tillmälen mot en motståndarspelare kom undan med ett straff som ligger långt under Uefas riktlinjer för minimistraff för rasism. Du kan aldrig ana vad som hände sedan.
Det var under en match mellan Ekenäsläget EIF/Akademi och NuPS från Nummela herrarnas division 3 i maj i år som Ekenässpelaren Milo Hamdi fick utstå rasistiska tillmälen av en motståndarspelare. Enligt EIF ska spelaren i fråga kallat Hamdi för ”vitun apina” (fittans apa) och även använt n-ordet. NuPS lagledare Jan Nyberg medgav i sin tur för Yle (10.5.2026) efter matchen delar av händelseförloppet, men nekade till att n-ordet: ”Det förnekar vi bestämt. Vår spelare medger att han sa ’vitun apina’, men han hade också blivit tacklad fult av EIF-spelaren.” Nyberg betonade vidare att EIF-spelaren tacklade NuPS-spelaren ”väldigt fult”, inte bara en utan två gånger.
Det är en smått absurd form av apologi. Inte minst i förhållande till följande uttalande av Nyberg i samma intervju: ”Som förening är vi starkt emot all form av rasism. På våra hemmamatcher säger matchens speaker alltid i högtalarna att NuPS är emot rasism.”
Javisst, klart som korvspad. Säger speakern det, så är det så. Förutom då när lagets spelare utsätts för fula tacklingar, kantänka.
Händelsen anmäldes i alla fall till Finlands bollförbund, och i slutet av juli kom straffet: spelaren som yttrat de rasistiska orden fick fyra matchers avstängning. I en kommentar i Hufvudstadsbladet (Hbl, 1.9.2026) säger Hamdi att det visserligen känns bra att Bollförbundet reagerade och att spelaren inte fick gå ostraffad, men att han hade hoppats på ett längre straff. Vidare menar Hamdi att händelsen påverkat honom starkt under sommaren, och att han var rädd att det skulle hända igen.
Det är lätt att förstå Hamdis besvikelse över längden på avstängningen, framför allt om man sätter det i en större kontext. Avstängningen på endast fyra matcher underskrider kraftigt det europeiska fotbollsförbundet Uefas minimistraff för rasism, som sedan år 2013 är tio matchers avstängning. Att betydligt lindrigare straff kan utdömas här, beror på att Uefas regler inte gäller på nationell nivå, utan bara i internationella sammanhang. Finlands bollförbund har inga egna minimistraff.
Uefas direktiv kan ändå ses som ett slags riktlinje, som de nationella fotbollsförbunden naturligtvis borde förhålla sig till. Varför Bollförbundet väljer att inte göra det är svårt att förstå. Enligt Hbl (16.9.2026) betonar Bollförbundets generalsekreterare Marco Casagrande och jurist Pekka Soini i ett mejl till tidningen att Uefas regler endast gäller europeiska cuper som Champions League och Europa League, och att de inte ser några felaktigheter i hur det aktuella fallet har behandlats. Vidare menar de, enligt Hbl, att det ”inte är ändamålsenligt” och att det ”inte uppfyller rimlighetsprincipen” att tillämpa Uefas kategoriska modell för rasismfall på nationell nivå i Finland, och fortsätter: ”Ett minimistraff kunde göra straffen mer förutsägbara och likvärdiga, men skulle samtidigt minska möjligheten att beakta särdragen i ett enskilt fall.”
Vad man menar med ”särdragen i ett enskilt fall” framgår inte. Ett slags mildare form av rasism, vad det nu kunde vara? Eller menar man måhända att eventuella föregående tacklingar kan ses som utlösande faktor och förmildrande omständigheter vid rasistiska yttranden? Oklart. Enligt Hbl konstaterar i alla fall arbetsgruppen som fattade beslutet om avstängningen av NuPS-spelaren att ”inga förmildrande omständigheter” rådde, samt att rasism ”är en väldigt allvarlig sak och man bör agera starkt mot det”.
Starkt var ordet.
Som Hbl konstaterar framgår det inte av Casagrandes och Soinis förklaring varför det är ”viktigt att kunna underskrida Uefas minimum när det gäller rasism”. Enligt tidningen välkomnar Bollförbundets toppar ”en diskussion om straffen för rasism, men anser att enskilda fall inte är rätt tillfälle att göra det”. När är då rätt tillfälle att lyfta frågan på bordet, om inte i anknytning till aktuella och omdiskuterade fall, kunde man fråga sig.
Nej, Bollförbundet, bättring krävs. I Hbl vill Casagrande ”betona att Bollförbundet har nolltolerans mot rasism och all annan diskriminering”. Det är ord som ekar tomma, så länge agerandet inte speglar dem. Vill man visa att man tar rasism på allvar, är det handling och inte tomma ord som krävs. Naturligtvis borde man, i avskräckande syfte och för att visa att man menar allvar på riktigt, förhålla sig till Uefas strängare riktlinjer och hårdare straff kring rasism, på alla nivåer inom den finska fotbollen. Här kunde Bollförbundets medlemmar, som IFK Mariehamn och Åland United, gott agera föredömen genom att lyfta frågan på agendan.
