I debatten om Regnbågsfyren efterlyste ordförande Juha Beurling-Pomoell en diskussion om rimlighet. Det är en intressant, om än kanske svårdefinierad, utgångspunkt som kunde appliceras på många fler svårlösta situationer. Kan det gå att hitta balans mellan rätt och fel med lite resonlighet?
Något kan vara rätt. Något kan vara fel. Men sen kan något också vara rimligt. Enligt SAOL:s ordlista så förklaras rimligt som ”förnuftigt, med skäl, skäligen, med rätta, om man vill vara resonlig”.
Rim och reson är något som dessvärre ofta saknas i eldfängda diskussioner där de flesta bara vill ha rätt.
Ett exempel på denna balansgång är den senaste veckans skriverier och debatt om Regnbågsfyrens verksamhet. För den oinvigde kan den summeras så här: en förenings styrelse beslutade att göra verksamhetsledartjänsten till en tillsvidaretjänst och en annan styrelse klubbade en lön enligt vad man ansåg var gängse kutym, en lön som nu ifrågasatts av den nuvarande styrelsen – främst för att kostnader relaterade till personal på senare tid lett till ett stort minus i föreningen.
Det är viktigt att först och främst komma ihåg vem som ska hållas ansvarig här: styrelser och ordföranden.
När man tar sig an en styrelsepost så tar man också på sig ansvar för de beslut som styrelsen tar. De berörda styrelserna har säkerligen haft belägg och resonemang för sina respektive beslut, men det kan ifrågasättas om de tagit framtida konsekvenser i beräkningen. Det ligger också ansvar på de styrelser som inte agerat när ekonomin började brista.
Den anställda har ingen orsak att försvara sin lön eller de beslut som styrelser genom tiderna har tagit. Inte ringer vi heller upp en vd och frågar om han tycker det är rätt att han får 30 000 euro i månaden i lön. En anställd kan förhandla och neka till ett avtal, men det ligger inte i någons intresse att på eget bevåg föreslå en lägre lön.
Det är egentligen inget som är direkt fel i hur Regnbågsfyren hanterat sina finanser. Men frågan är om det kan anses rimligt. Speciellt i takt med att föreningens ekonomi kraftigt försämrats.
Det kan vara både jobbigt och tidskrävande att tänka på rimlighet och agera därefter. Det är tydligt i Regnbågsföreningens fall. Den nytillträdde ordföranden har kanske ångrat sitt val under årets lopp – men samtidigt är det lite uppfriskande med konkret ansvarstagande, även när det stormar.
Kritiken kring avslutande av föreningen och vem som får tycka till om det kan också anses rimlig – men det är sist och slutligen styrelseordförande och styrelse som bär ansvaret och ska ta beslut.
Förstås är det ibland lika svårt att komma överens om vad som är resonligt som vad som är rätt eller fel. Men kanske gör ett sånt perspektiv det lättare för folk att acceptera utgången av olika beslut. Det är inte svart eller vitt, känslor går ofta höga och beslut kan kännas uppåt väggarna fel, men kanske man ändå någonstans kan enas om att det inte är helt orimligt. Och att ansvar för rimligheten slutligen ändå faller på den som har getts mandat att leda.
På medlemsmötet deltog enligt Ålands radio 20 medlemmar, över 30 procent av de betalande medlemmarna, och ingen motsatte sig beslutet att lägga ner föreningen. Nu kommer Regnbågsfyren likvideras enligt gällande regler. Huruvida styrelsen agerat rätt gällande hantering av personal kommer säkerligen också bli föremål för någon typ av process. Vad allt som gjorts exakt rätt eller fel kommer kanske aldrig utrönas. Men att skapa förutsättningar för nystart enligt nya premisser låter ganska resonligt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
