Unga förmågor tog sig an klassiker
”Till flydda tider” Sommarkonsert i Eckerö kyrka den 6 juli med finsk, svenska och rysk romantik till minne av 1809. Jens Palmqvist, tenor, Ida Andersson, piano.
I den lilla mysiga kyrkan i Eckerö hade ett sjuttiotal personer samlats för att lyssna till de unga förmågorna Jens Palmqvist och Ida Andersson. De har skapat en väluppbyggd konserthelhet: var sin avdelning med svensk, finsk och rysk nationalromantik, och som sammanbindande länk ett nyskrivet verk av Ida Andersson, som år 2007, vid sidan av piano studerat komposition för den kända svenska tonsättaren Sven-David Sandström. Artisterna ville genom konserten uppmärksamma märkesåret 1809.
Svenska klassiker
Vi får höra verk av många kända svenska nationalromantiker. Palmqvist räds inte att ta sig an klassiker som Jussi Björlings bravurnummer ”Till havs”, eller Sjöbergs ”Tonerna”. Han gör det med sympatisk, naturlig och välmodulerad röst. Den här sortens musik sitter väl för honom. Andersson ackompanjerar följsamt.
Det är inte världens tacksammaste uppgift att framföra en etyd av Rachmaninov på det lilla pianot i kyrkan, men Ida Andersson lyckades trolla fram många nyanser. I samma kompositörs ”Sjung ej min sköna” lade jag särkilt märke till Jens läckra pianissimo.
I Sibelius skugga
Heino Kaski är en kompositör som, liksom många andra samtida finländska, hamnat i skuggan av giganten Sibelius. ”Bergtrollens aftonspel” med sina dansanta inslag, virtuosa löpningar och trolltramp visade hur väl han skriver för piano. I sångerna av Merikanto och Kuula visade Palmqvist att han väl behärskar det finska språket (ryskan kan jag inte uttala mig om!).
Varför artisterna valt att trycka en del sångtexter och översättningar i programbladet och utelämna andra, begriper jag inte. För den som inte kan finska hade det varit tacksamt att låta alla sånger ingå.
Höjdpunkt
Sibelius tonsättning av nationalskalden J.L. Runebergs ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte” blev en riktig höjdpunkt. Sibelius låter sång och piano föra en jämbördig dialog. Dramatiken i texten fick Jens Palmqvist att blomma upp, och lätta på den aningen stela framtoningen.
Och här njöt jag av Ida Anderssons pianospel, för ibland känns det som om den briljanta tekniken överskuggar känsligheten i uttrycket. Till exempel tycker jag att hon i Sibelius ”Granen” kunnat ”suga” på klangerna; nu var tempot i början litet oroligt.
Uruppförande
Det är inte var dag vi begåvas med ett uruppförande. Ida Andersson ”Sveas värn” med text av Esaias Tegnér (Framgment ur Svea) bjöd på krigets dunder, vaggsångsvila, österländska tongångar, åskmuller och sibeliansk dialog – pianot målade färggrant texten. Ett intressant stycke musik och ett ovanligt textval för en ung kvinna, född 1985.
Som tack för de varma applåderna fick vi höra Yrjö Kilpinens ”Laululle” (Till sången). Två lovande begåvningar har inlett sin Ålandsturné.
