Den senaste tiden har vi kunnat ta del av flera nyheter som rör omfattande inbesparingar inom den åländska offentliga sektorn samtidigt som landskapsförvaltningen ökade sina årsverken med 55 stycken under fjolåret.
ÅHS har fått inbesparingskrav som styrelseordföranden uttryckligen beskriver som för snäva och stränga. I dag kan vi dessutom läsa om att Ålands gymnasium har fått en skarp budgetram, vilket enligt uppgifter innebär att över 80 studieplatser kan behöva minskas eller försvinna från hösten 2027.
Vilka ytterligare sparkrav som kommer den närmaste tiden kan jag inte svara på. Däremot vill jag ställa en enkel fråga: Hur länge kan vi fortsätta lägga sparkrav på våra kärnverksamheter och samtidigt förvänta oss att det inte får några negativa konsekvenser?
Jag anser självklart att alla verksamheter ska sköta sin ekonomi ansvarsfullt. Det ska finnas tydliga krav på effektivitet och ekonomisk hushållning, och verksamheterna ska hela tiden se över vad som kan göras bättre, billigare eller smartare. Men vi måste samtidigt vara ärliga med verkligheten. Samhället blir dyrare. Lönerna ökar, tjänster och material kostar mer och de frågor eller utmaningar som våra verksamheter ska hantera blir på många håll allt mer komplexa. Kostnadsökningar går därför inte alltid att spara bort utan att det till slut påverkar verksamhetens kvalitet.
Det betyder inte att jag anser att vi ska slösa med offentliga medel eller sluta ställa krav. Tvärtom. Sparkrav kan vara nödvändiga. Men då måste de vara genomtänkta och realistiska.
Jag vill se en ekonomistyrning där varje sparkrav föregås av en tydlig analys av konsekvenserna. Vad sparar vi? Vad kostar det? Vilken service påverkas? Och finns det andra alternativ? Vi behöver identifiera var det faktiskt finns möjlighet att effektivisera, minska kostnader genom samarbete eller förändrade arbetssätt innan vi börjar skära i den service som vi ålänningar är beroende av.
I en kärnverksamhet som skola eller sjukvård finns ett antal kostnadsposter som går att påverka. Andra kostnader kommer vi inte undan. Därför måste den politiska ledningen och verksamheternas styrelser identifiera var det faktiskt går att spara, hitta möjligheter till effektivisering och samarbete och prioritera resurserna dit de gör störst nytta.
Det som däremot inte fungerar är att lägga ut sparbeting högt och lågt, på bred front och utan tillräcklig analys för att sedan backa från kraven när konsekvenserna blir tydliga. Det skapar osäkerhet för verksamheterna och är inte ett ansvarsfullt sätt att styra ekonomin.
Åland behöver en ansvarsfull ekonomisk hushållning. Men Åland behöver också ett starkt och tydligt politiskt ledarskap som vågar prioritera, fatta beslut och stå för dem. Som det fungerar nu duger inte. Åland förtjänar bättre.
JACOB FAGERHOLM (C)
