Frågan om Västra hamnens utveckling handlar i grunden om vilken framtid vi vill att Mariehamn och Åland ska ha. Vill vi vara en destination som utvecklas, investerar och tar vara på nya möjligheter – eller ska vi tacka nej till utveckling och låta bevarande bli ett självändamål?
Kryssningsresenärer ersätter inte andra besökare och de kanske inte spenderar lika mycket som en golf- eller fisketurist. Däremot är de många. Enligt marknadsundersökningsföretaget Taloustutkimus konsumerar en genomsnittlig kryssningspassagerare 58,50 euro under ett besök i Helsingfors (2024). Om 500 passagerare går i land på Åland och spenderar ungefär lika mycket, kan det alltså skapa närmare 30 000 euro i lokal konsumtion under en enda dag. Pengar som hamnar hos restauranger, caféer, butiker, museer, guider och bussföretag. Kryssningsanlöpen förändrar inte ensamma Ålands ekonomi, men för många företag kan några extra dagar per säsong med god omsättning göra stor skillnad.
Förslaget att förlänga kajen och fördjupa kajläget handlar inte om att skapa massturism eller förvandla Mariehamn till en stor kryssningshamn, utan om att ge fler människor möjlighet att upptäcka det Åland har på ett sätt som passar Åland och ålänningarna. För kryssningsmarknaden är i förändring. Gästerna söker äkta, nära och småskaliga upplevelser som komplement till museum och stora attraktioner. Det är en utveckling som passar oss väl. En del gäster får upp ögonen för Åland och berättar om det vidare – och kanske blir återkommande gäster.
Andra destinationer kan konkurrera med storlek och volym. Åland kan erbjuda utflykter i skärgårdsnatur, besök hos lokala producenter, traditionellt båtbyggeri, naturupplevelser, fågelskådning, lokal mat och möten med människor. I vintras fick vi till exempel höra om ett gäng kryssningsresenärer som av en slump hamnade mitt i isfisket som pågick utanför Sjökvarteret. Några fritidsfiskande, glada mariehamnare demonstrerade hur en israket fungerar och möttes av hurrarop och applåder. Israketen kan förstås ses som ett exempel på utveckling och modernisering av en gammal praktik såsom nätfiske under isen. Men viktigast här är hur mötet och upplevelsen troligen gjorde Åland oförglömligt för våra tyska gäster.
Utveckling och bevarande står inte i motsats till varandra – det vi idag vill bevara har ofta uppstått därför att någon en gång vågade förändras. Att vårda vårt kulturarv innebär inte alltid att lämna allt som förr. Det innebär också att skapa förutsättningar för att framtidens besökare ska kunna upptäcka, uppleva och uppskatta det. Mariehamn och Åland har all anledning att tro på sin framtid. Frågan är inte varför vi ska utveckla hamnen – utan varför vi skulle låta bli.
MIKAEL ENROOS
CITY MARIEHAMN
SANNA KÖNÖNEN-WAHLSTEDT
ÅLAND LIVING
NOORA LÖFSTRÖM
VISIT ÅLAND
THERESE SJÖBLOM
LEKTOR TURISM OCH LEDARSKAP, HÖGSKOLAN PÅ ÅLAND
