Om inte åsikten om mig bland de som känner mig är att jag är en historienörd, så blir jag nästan mörkrädd – eller så känner personen i fråga mig inte tillräckligt bra. För det stämmer, ända sedan barnsben har jag intresserat mig för historia, och fast jag inte valt det som yrke så ligger historia fortfarande lika nära mitt hjärta som musiken. Från dinosaurier och riddare i dagisåldern, till pansarvagnar och gammal arkitektur i nutid, så tänker jag dagligen på någonting relaterat till historia.
För mig är inte historia bara krig och gamla kungar som stereotypen lyder, utan historien är också på sätt och vis allt som omger oss. Den gamla gungstolen som står hemma hos dina farföräldrar har en historia. Bilar och båtar som står oss så nära och kära på Åland – de har ju också en historia. Att allting har en historia gör ju på sätt och vis oss alla till historienördar.
För vem av oss kan ärligen säga att vi inte är intresserade av någonting? Min poäng är inte att alla ska krypa ner i soffan och börja läsa om Karl den XII, utan kanske att för skojs skull tänka på vad historia betyder för dig. Är det bara ämnet du gäspade åt under högstadiet eller något mer? Kanske du bestämmer dig för att släktforska eller besöka ruinerna i Bomarsund. Kanske du beundrar våra stenåkrar eller gamla hus lite mer nästa gång du rör dig utomhus.
Men att vara historieintresserad nuförtiden innebär också ett visst ansvar. Ett ansvar att faktiskt ta lärdom av de hemskheter och fel som vi gjort under historien. Att inte låta dessa upprepas – och låta människoföraktande ideologier dö ut. Nätet idag kan vara en fantastisk tillgång för de som vill sätta sig in i nischade historiska ämnen, men det kan också vara bördig mark för spridning av propaganda som borde vara utdöd sedan länge. Klyftan mellan de två kan vara kusligt liten. Särskilt för unga är det svårt att veta vad man ska tro på och vad man borde klicka bort direkt. De politiska åsiker som splittrar oss kommer kanske alltid att vara rotade i historien, men om vi återupplivar konflikter som bara sliter oss isär – vem gör vi en tjänst då?
