Vargar på Åland river tamdjur och dödar vilt. Fårägare och privatpersoner går med ständig oro och i skogarna hittas rivna älgar. Ni läser rätt: RIVNA ÄLGAR!
Vargarna som nu rör sig på fasta Åland har funnits här sedan mars. Ändå upprepas samma mönster som tidigare: vi konstaterar att vargen finns här, följer den – och väntar på att ”något ska hända”. Först när skadan är skedd ändras spelreglerna och skyddsjakt kan bli aktuell.
Helt bakvänt! Vi behöver agera innan skadan är skedd, inte efteråt.
Årets angrepp på Eckerö är det mest omfattande vi hittills upplevt. Nu hittar vi också rivet vilt, älgar i skogarna. Ålands älgstam är redan svag och jakten har begränsats för att stammen ska kunna återhämta sig. Då är det orimligt att samtidigt acceptera att varg ytterligare decimerar stammen.
Åland är helt enkelt för litet för etablerade vargrevir. Vi har små skogsområden, begränsade viltstammar och en småskalig tamdjursuppfödning som är viktig för både livsmedelsberedskap och ett levande landskap.
Och vargen kommer tillbaka. I sydvästra Finland finns flera vargrevir och avståndet till Åland är kort. Frågan är därför inte bara vad vi gör med de vargar som finns här i dag, utan vad vi gör nästa gång – och gången efter det.
Pro Åland anser att det är dags att utreda hur Åland kan få en särställning med målet att vara vargfritt område. Sverige har särskilda förvaltningsprinciper i renskötselområdet för att skydda rennäringen. Åland behöver hitta en modell som utgår från våra egna förutsättningar.
Vi ska inte ännu en gång stå bredvid och vänta på att ”något händer”.
När något händer är det redan för sent.
TAGE MATTSSON
VICEORDFÖRANDE OCH LAGTINGSKANDIDAT PRO ÅLAND
VERONICA THÖRNROOS
ORDFÖRANDE OCH LAGTINGSKANDIDAT PRO ÅLAND
