Recensionen publiceras i samarbete med Kritiken Syns!. Projektet strävar efter att göra kritikens betydelse tydligare, främja dess formmässiga mångfald och föra den närmare upphovsmän och läsare.

Vad kan vara bättre än att en augustikväll sitta på Stallhagens arena under halvmulen sommarhimmel vid en dramatisk klippvägg och mörk havsvik och njuta av en operaföreställning om krig, våld, svek, avund, svartsjuka, våldtäkt, hot, tortyr, avrättning, mord och självmord?

Vad kan vara bättre än att en augustikväll sitta på Stallhagens arena under halvmulen sommarhimmel vid en dramatisk klippvägg och mörk havsvik och njuta av en operaföreställning om krig, våld, svek, avund, svartsjuka, våldtäkt, hot, tortyr, avrättning, mord och självmord? I januari 1900 hade den 42-årige Giacomo Puccinis opera Tosca premiär i Rom och succén var stor eftersom den ruggiga historien hade fått den begåvade musikdramatikern Puccini att ösa vacker musik över den tragik som Napoleons moderna politik och krigföring välsignat operans huvudpersoner med. Det rör sig alltså om internationell storpolitik som störtar människorna i fördärvet – något som dagens ukrainare vet en del om.

I Puccinis Tosca äger de tre akterna rum i tre olika byggnader som idag utgör berömda turistmål i Rom: kyrkan Sant’ Andrea della Valle, Palazzo Farnesi – där drottning Kristina efter sin abdikation bodde i fyra år vid mitten av 1600-talet – och fästningen Castel Sant´ Angelo.

Kärlek och politik

Operans handling är våldsam och förfärlig men musiken är inte våldsam, hård eller aggressiv, utan för det mesta helt enkelt vacker och ibland snarast godmodig. Skulle Puccini skrivit musik som i sin råhet matchar handlingen skulle Tosca förmodligen inte ha blivit en sådan omtyckt och ofta framförd opera.

Operors handling brukar kretsa kring olycklig kärlek, svek, politiska intriger, frihetslängtan och allmän förvirring. Tosca utgör inget undantag, och för alla huvudpersonerna slutar det i katastrof. Rebellen Angelotti är motståndare till det italienska politiska etablissemanget och vill via Napoleon göra revolution i Italien och har arresterats och satts i fängelse, men lyckas fly till en kyrka där hans vän målaren Cavaradossi arbetar på en tavla. Sedan följer stor dramatik med den firade sångerskan Floria Tosca (självmord) och hennes Cavaradossi (avrättad) och den brutale polischefen Scarpia (mördad) och Angelotti (självmord).

Melodiös musik

Men Puccini har alltså till den hemska handlingen komponerat melodiös skön musik, bland annat en enkel herdevisa som sjöngs fint och naturligt av Elin Karlström, och den välklingande musiken smeker större delen av aftonen lyssnarens öra. Puccini har till och med fyllt Toscas aria i andra akten med skönhet – hon sjunger sin aria efter att polischefen Scarpia förnedrat henne genom att säga att priset för Cavaradossis frihet är att Scarpia först ska utnyttja Tosca sexuellt. Men Toscas aria Vissi d´Arte, Vissi d´Amore (Allt är vackert, allt är kärlek) är inte upprörd och traumatisk utan vacker, om än smärtsamt vacker. Tosca sjunger om sin kärlek till konsten och musiken, att hon alltid varit snäll och aldrig skadat någon och hon undrar varför Gud belönar henne med den onde Scarpia. Hennes sång är lika sorgset vacker som en vemodig nocturne av Chopin. Men därefter dräper hon Scarpia. ”Titta på mig! Jag är Tosca; jag har dödat dig, din usling. Dö! Och för dig darrade hela Rom!”

Bra musikdramatik, Puccini! Och detta musikaliskt icke-traumatiska avsnitt avslutas i orkestern med stillsam musik som utmynnar i en liten trumvirvel. Visst, andra aktens musik är högdramatisk och laddad, men inte aggressiv och brutal som väl hade kunnat passa den hemska handlingen, och mitt allmänna intryck är till sist vacker musik till hemsk handling.

”Vibrerar av liv”

Tankarna går till Mozarts rekommendation om att ”texten ska vara musikens lydiga dotter och hur hemsk än handlingen är får musiken aldrig reta örat.” Hade Puccini Mozarts ord i sitt medvetande när han tog sig an Tosca? Skulle kanske den obarmhärtigt modernistiske tonsättaren Adrian Leverkühn i Thomas Manns roman Dr. Faustus från 1945 kanske varit mer lämpad att sätta passande musik till det här förfärliga dramat?

Tyska Magdalena Hinterdobler får den älskande kvinnan och firade sångerskan Floria Tosca att vibrera av liv och hennes vackra sopran var en fröjd att höra. Dan Karlström är en verklig tenorhjälte som sjöng sin Cavaradossi med briljans och konstfullhet och stor scenisk närvaro. Skönsjungande Tuomas Pursios tolkning av den ondskefulle förfärlige Scarpia var dock för min smak alltför beskedlig, hans agerande och vackra sång var litet mildare än vad Scarpia förtjänade.

Maria Antmans scenografi med den stora vita Madonnastatyn vid scenens vänstra sida samverkade utmärkt med den omgivande naturen: bakom scenen den mörka skogen och vattnet med sina mörkgröna näckrosor, och över oss alla den grå himlen. Ilkka Paloniemis säkra ljussättning och Marjo Haapasalos färgmässigt väl valda kostymer bidrog också i hög grad till den utmärkta föreställningen.

Regn som kristaller

Och Puccinis drama fick hjälp av Moder Natur. För när dramat så småningom tätnade på scenen började det regna, och de vackert nedstrilande regndropparna som avtecknade sig som små kristaller mot scenbelysningen förstärkte det dramatiska skeendet på scenen.

När Cavaradossi skjuts är klockan 22.57, och det regnar. Publiken är dödstyst och alla sitter blick stilla. Regnet faller stillsamt ner mot den fallne frihetshjälten. Och i föreställningens sista ögonblick störtar sig den förkrossade Tosca nerför borgmuren mot sin död.

Ålandsoperans uppsättning blev för mig en storartad musikalisk upplevelse, och dirigenten Jonas Rannila och den välklingande festivalorkestern och kören tillsammans med de övriga rollkaraktärerna bar upp kvällens föreställning med den äran.

Giacomo Puccinis himmelska musik svingade sig upp mot rymden. Kanske satt han där på sitt moln och log?

Mer läsning

Vackra, sorgsna Schubertsånger klingade i Mariehamns kyrka

Sprakande Dvorak och busigt nyskrivet i öppningskonsert

NYAN RECENSERAR: Orlando – suggestiv och mäktig kammaropera