Att boka eller inte boka
Jag är en planeringsmänniska. Därför passar mitt jobb mig som handen i handsken. Jag planerar tidningen, visualiserar hur den ska se ut och vad den ska innehålla och delegerar sedan ut det praktiska arbetet till redigerarna. Den operativa delen är inte lika rolig helt enkelt.
Precis samma sak gäller hemma. Framförallt när jag och min man löst planerar att åka någonstans tillsammans på semester. Nu senast beslöt vi oss för att boka en charterresa i februari och ta med oss sonen på tre år. Jag kollade almanackan och möjligheter till ledighet med min chef, surfade runt på resesajter i timmar för att hitta det perfekta resmålet. Så långt gick allt väl. Kraven var: kort flygtid, värme, bra stränder och barnvänligt. Jag vände mig, efter ohälsosamt mycket googlande, till 2010-talets oraklet i Delfi. Nämligen Facebook. Tipsen strömmade in. Men inte de tipsen jag innerst inne ville ha och drömmen om den perfekta resan dog där och då. Det enda resmålet som uppfyllde våra krav var nämligen:
Kanarieöarna.
Genast började vi skruva på oss, jag och min äkta hälft.
”Kanarieöarna, är inte det lite…gjort? Och klyschigt?”
”Kanske det, men det är ju varmt i alla fall”
”Ja, men det är det ju i Hades också”.
Och så vidare.
Till sist böjde vi oss ändå för barnets välmående och lycka och bestämde oss för Gran Canaria och tillhörande barnklubbar och piratutflykter. Extatisk över att vi hade fattat åtminstone ett beslut om detta surfade jag runt på resesajter i flera dagar i jakt på det perfekta hotellet. Föreställde mig en varm kväll i solnedgången med ett glas vin i handen på hotellbalkongen. Visualiserade. Planerade. Läste recensioner. Valet föll på ett familjehotell vid stranden med all inclusive. Nästan 3 000 euro för en vecka.
”3 000 euro?”
”Ja, det är vad det kostar.”
Tystnad.
”Men vad är det? Vill du inte åka?”
”Nej, men alltså… 3 000 för en vecka på Gran Canaria?”
”Ja. Vadå? Vart vill du åka då?”
”Inte dit”.
Nähä. Där for flera veckors planering åt fanders. Men vad gör det? Jag har planerat vår bröllopsresa sedan innan vi gifte oss.
Vilket vi gjorde för fyra år sedan.
Ridå.
