Slutet på historien – eller?
Är det så här det ska sluta? Med Veronica Thörnroos (C) avpolletterad och sedan bara smooth sailing för det åländska politiska etablissemanget framöver? Kanske. Kanske inte.
Världen snurrar vidare och affären med det uppsagda elhybridavtalet sjunker sakta mot botten. Knappt en krusning syns längre på ytan efter att Centern i expressfart låtit kapten Thörnroos följa efter fiaskot i djupet meddelst en rask promenad på plankan; nu skall endräkt och fred råda ombord på den nya skutan s/s Sjögren II när seglatsen går vidare till soligare nejder.
Det trick som Centerns styrelse och lagtingsgrupp därigenom har iscensatt består av två moment: 1. Utse en syndabock. 2. Trolla bort korten.
Moment 1 gick lätt, eftersom Thörnroos ljög så uselt i media att partiproffsen på området måtte ha rodnat över amatörmässigheten. Den offentliga ilskan över hennes skarvande blev sedan så stark att bara en knuff behövdes för att förpassa henne till havets botten, ja så stark att ingen märkte att Centerns förklaring till varför Thörnroos skulle befrias från sina uppdrag saknade all logik (mer om detta strax).
Och moment 2? Bortförklara allt med a) politikens natur eller b) juridikens lagar. Kort sagt säga: ”Tusan. Tja, så kan det gå, hörni. Vidare!”.
Men tricket kommer inte att lyckas. För vad samtliga de inblandade – och vi tittar nu på er allihopa, Centern, de Obundna och Hållbart Initiativ – dock talar tyst om är det enda som väljarna bryr sig om; det som både politiken och juridiken utgår ifrån.
Moralen.
Och det är oklokt. Det är där historien skrivs och politikerföraktet föds.
För så här kommer historieskrivningen – med all rätt – att se ut:
2015: Den åländska Centern genomlider en svår identitetskris efter att för första gången i mannaminne hamnat utanför landskapsregeringen; nästa val MÅSTE bli den stora comebacken för att inte självbilden helt ska gå i kras.
2018: Länge under mandatperioden har krypskyttet mot den sittande regeringens kommunreformplaner varit en lyckad historia – i slutänden dock alltför lyckad; när valet närmar sig har Sjögren I redan gett upp kommunkampen. Oron stiger hos Centerpartiet. Vad ska man nu vinna valet på?
2019: Entré för Obunden Samling på scenen i ny, fin tunnelgrävarkostym, det populistiska modets ”lilla svarta” i valårets begynnande silly season. Detta måste hakas på, inser De kloke i Centern, och styr blixtsnabbt ut Harry Jansson och Jörgen Pettersson i liknande munderingar. Plötsligt är alla tunnelkramare!
Valet vinns sedan på denna Centerns omsvängning efter åtta års endräkt i kortruttsfrågan. Med sig i boet får man De Obundna (som gladeligen säger vad som helst för att få vara med och bestämma), HI (som visar sig vilja måna mera om naturen än om miljön) samt Moderat Samling Åland (vars principfasthet för tankarna till en åldrad gelépudding).
Vi vet alla hur det gick efter det, fyra år och 13,8 miljoner euro senare.
Detta är vad väljarna kommer ihåg. Detta är vad ålänningarna VET. Skandalen är inte politisk eller juridisk, den är moralisk. Och det spelar ingen roll hur än de inblandade politikerna svänger sina rävrumpor – de har svansen bak och byxorna nere och alla alla alla ser det.
Detta är den verkliga slutsatsen av affären med elhybriden: man får inte av populistiska skäl luras så där. Det – är – moraliskt – fel.
Åter till nuet och den logiska lapsus vi snuddade vid i början: Thörnroos sparkas eftersom hon var ”den högst ansvariga” och därför fick ”ta ansvaret” (Annika Hambrudd (C), tidningen Åland 12/2) – samtidigt som ingen i Centern säger sig ångra att avtalet hävdes.
Fast, vad ska Thörnroos då ”ta ansvar för”? Visserligen kan det sägas vara rätt att hon avgår från talmansposten efter sina mediala osanningar – men varför tvingas hon bort från Centerntronen? Inga namn nämnda, men vore krav på sanningsenlighet ett måste för Centerledare skulle många fått gå före henne …
Vidare: det påstås nu att man gått till val på att ”omförhandla” avtalet. Det är ren lögn: minister Wikströms skriftliga instruktion till tjänstemännen var att ”avsluta avtalet” ingenting annat, det vet vi av de nu offentliggjorda handlingarna.
Och så slutligen, argumentet att vi, om avtalet inte hävdes, skulle ha stått där sedan med en färja utan färdigställda kajer och en obyggd bro. Verkligen? Som att inte konsortiet kunnat sätta in färjan på Pargas-Nagu i två år, eller senarelägga avtalet, eller kunnat köra den på Åva-Osnäs – eller något annat scenario lika hypotetiskt som den apokalyps Christian Wikström med flera nu frambesvärjer som försvar för den katastrofala avtalshävningen?
Vem tror på riktigt att det sjöfarande åländska folket skulle ha stått där med en skinande nybyggd färja två år senare och liksom inte riktigt vetat vad man skulle göra med den?
Ni som bedrog väljarna med vett och vilje och kramade tunneln av opportunistiska skäl hösten 2019, och sedan bytte ståndpunkt 45 sekunder efter valsegern, kommer allt framgent att gå med gloriorna på sned i er fortsatta politiska gärning. För väljarna kommer aldrig att glömma hur ni struntade i moralen.
Så är det så här det ska sluta? Kanske. Kanske inte.
För Veronica Thörnroos må ha offrats av sitt parti, men hon sitter kvar i lagtinget i fyra år framöver, kunnig, kompetent och oförsonlig som bara ett överbordkastat spöke kan vara. Det återstår att se hur solig den framtida seglatsen blir för Centern.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
