”Pluralistisk ignorans” låter kanske inte som en term att få ståpäls av. Men den fyller en lexikal lucka: den benämner skillnaden mellan vad vi tror att våra medmänniskor tänker och vad de egentligen tänker. I Sverige har den pluralistiska ignoransen lett till att den kollektiva viljan att bekämpa klimatkrisen har underskattats av folk i allmänhet såväl som politikerna, visar en färsk rapport.
Förra helgen samlades 50 000 personer för en klimatdemonstration i Stockholm, arrangerad av bland andra Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och Greenpeace och med Greta Thunberg som en av talarna.
Det är bara ett av tecknen på att miljön och klimatet är på väg tillbaka som en dominerande valfråga – en gissningsvis ovälkommen utveckling för Ulf Kristerssons regering vars politik har eldat på koldioxidutsläppen och bromsat satsningarna på förnybar energi.
I våras publicerades rapporten ”Svenskarnas dolda klimatengagemang”, som byggde på enkäter bland svenskar i sex kommuner från norr till söder. Den är full av exempel på pluralistisk ignorans, alltså dokumenterade missuppfattningar om vad andra svenskar är beredda att göra för att rädda klimatet. I verkligheten är genomsnittssvensken beredd att göra betydligt mer än vad den enskilda svarande tror. Det visas bland annat av svaren på enkätfrågan ”Kan du tänka dig att köpa max fem nya klädesplagg om året?” 57 procent av deltagarna svarade ja. Men de trodde att bara 40 procent av andra var beredda att göra detsamma.
Rapportförfattarna konstaterar vidare att drygt två tredjedelar av de svarande vill att staten och kommunerna ska bli mer pådrivande i klimatomställningen. Men de svarande underskattar hur många som tycker samma sak: de tror att uppfattningen delas av bara drygt hälften.
Ett annat exempel: 60 procent svarade ja på frågan om de kunde tänka sig att semestra enbart i Sverige. Men de trodde att bara en tredjedel av deras landsmän var beredda att göra samma anpassning.
”Fler än vad svenskarna tror är villiga att begränsa sin klimatpåverkan”, summerar författarna.
Kanske är ändå bilden på väg att justeras. I en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter, den 24 augusti, kritiserar miljödebattören Åsa Domeij och Lars Heikensten, före detta riksbankschef och ordförande i Finanspolitiska rådet i Sverige, valrörelsen för att vädja till väljarnas kortsiktiga ekonomiska egenintressen.
”Politiken från alla håll underskattar människors vilja att se längre än en mandatperiod”, skriver de i debattartikeln med rubriken ”Väljarna söker långsiktighet – politikerna ger snabba cash”, och hävdar att Tidöregeringen går emot folkmajoriteten när de kompromissar med klimatmålen.
”Det som är slående för både klimat- och ekonomipolitik är att – trots en grundläggande bred politisk enighet både om problemen och om principer och färdriktning – så sviker politiken när det gäller att orka hålla i den långsiktiga färdriktningen.”
Björn Wiman spann vidare på tråden i en kolumn i DN veckan efter den stora klimatmarschen, och ger sitt eget, rätt burdusa, svar på frågan varför politikerna väljer att driva en politik som inte gagnar vare sig klimatet eller deras egna opinionssiffror.
”Jo, för att de har valt att sätta sig i knät på de klimatförnekande konspirationsteoretikerna i Sverigedemokraterna. Det är skälet till att Sveriges klimatpolitik förvandlats till en faktaresistent symbolstrid, där det övergripande målet tycks vara att förnedra ”vänstern” samt att till kärntrupperna signalera förakt för woke-tjafs som tåg, vindkraft, elbilar och biologisk mångfald.”
Ouch. Men till saken hör att inte heller det största oppositionspartiet Socialdemokraterna har briljerat med några djärva, ambitiösa klimatsatsningar. Vallöftena domineras av ”din plånbok”, ”välfärd för dig och din familj”, ”ökad säkerhet där du bor”.
Grundtanken verkar vara att alla väljare bara bryr sig om sig och sitt och det kortsiktigt angenäma och bekväma.
Men det kan alltså vara en missuppfattning grundad på partistrategernas pluralistiska ignorans. Om ett par veckor vet vi.
En annan fråga är vad en liknande undersökning skulle visa om den genomfördes på Åland. Har de åländska partierna en bättre radar än de svenska?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
