
Korruption ska aldrig få hamna i skymundan
Finland hör till länderna med minst korruption i hela världen, men det betyder inte att vi kan sluta vara uppmärksamma på frågan. Den senaste tiden har Yles avslöjande att presidentsonen Oliver Stubb fick en eftertraktad praktikplats på Utrikespolitiska institutet, utan att nödvändigtvis ha meriterna för det, väckt stor uppmärksamhet.
Finland har näst minst korruption i världen, det visar Transparency Internationals korruptionsrankning för 2024. Trots detta är det just ordet korruption som nämns då Finlands president Alexander Stubbs son, Oliver Stubb, fått en praktikplats på Utrikespolitiska institutet även då han haft färre meriter än konkurrenterna, avslöjar Yle i mitten av juli.
Hela ansökningsprocessen verkar ha ändrats för att Stubb skulle kunna få praktikplatsen, vilket har väckt både frågor och kritik samt lett till att flera klagomål lämnats in till Riksdagens justitieombudsman.
Kritiken ligger bland annat i finansieringen för praktikplatsen. Finländska universitet betalar praktikantstöd på 1 800 euro i månaden, medan Stubbs stöd från universitetet i Storbritannien är ungefär 500 euro mindre. Då har Utrikespolitiska institutet denna gång gått med på att betala mellanskillnaden. Dessutom har det framkommit mejlkonversationer där institutet uppmanat presidentsonen att söka trots att stödet inte var klart, samtidigt som andra sökande fått svaret att deras ansökan inte kommer beaktas om det inte finns information om stöd.
Bara två dagar efter att Oliver Stubb varit i kontakt med institutet ändrades alltså deras ansökningskrav angående finansiering så att han kunde söka praktikplatsen. Att det skulle ha varit en slump att kriterierna ändrades samtidigt som en presidentson visat intresse låter inte helt trovärdigt.
Någon skugga bör dock såklart inte falla på Oliver Stubb som person, som mycket väl kan vara en kompetent och lovande kandidat för en praktikplats. Men för Utrikespolitiska institutets del är det rimligt att ifrågasätta agerandet och avsaknaden av öppenhet.
Ur ett globalt perspektiv ligger Finland väldigt bra till gällande korruption, men det betyder inte att det inte existerar eller inte påverkar samhället. Ordförande för Transparency Internationals Finlandsavdelning Ilkka Penttinen Fouto berättar för Svenska Yle att problem med strukturell korruption lättare hamnar i skymundan i Finland. Han lyfter till exempel de små kretsarna inom det politiska beslutsfattandet som ett traditionellt problem.
Dessa små kretsar kan dessvärre ge upphov till så kallad vänskapskorruption, vilket kan innebära just favorisering av vänner, släktingar och bekanta i en rekryteringsprocess. Man kan även tala om nepotism eller svågerpolitik, där personliga preferenser och arbetsrelationer kan spela en roll. Det här bryter i sin tur ner meritokratin, alltså att den mest kvalificerade kandidaten anställs, vilket bör vara utgångspunkten i alla rekryteringsprocesser.
Hur ser då situationen ut på Åland? Enligt Åsub:s tillitsstudie förekommer korruption även hos oss. 24 procent av de svarande i studien uppger att de har erfarenheter av någon slags korruption. Bland de finlandsvenska regionerna i landet ligger Åland i topp tillsammans med Åbo när det kommer till högst andel med personlig erfarenhet av korruption. Den vanligaste formen av korruption på Åland anses vara gynnande av släkt och vänner, över hälften av de svarande uppger att det är mycket eller ganska vanligt förekommande.
Oroväckande är också att över hälften anser att du bemöts olika av myndigheter beroende på vilka personliga kontakter man har, detta kan även kallas jäv.
”Om en tjänsteperson anses vara partisk i behandling av ett myndighetsärende, till exempel i en bygglovsansökan eller annan tillståndsprövning, är personen jävig”, skriver Transparency International Sverige .
Visst är vi i Finland rätt bra på att förebygga och känna igen korruption. Lagstiftningen, lobbningsregister och granskande journalistik är några av de saker som spelar en viktig roll i att hjälpa att motarbeta ojämlik behandling. Men utöver detta är det viktigt att våga prata om situationer som verkar gå fel till och ställa de svåra frågorna.
Det är därför uppmuntrande att se hur många som ifrågasätter Utrikespolitiska institutets val av sonen till en väldigt omtyckt president. Att flera personer har lämnat in klagomål till justitieombudsmannen samt den stora uppmärksamhet som händelsen fått tyder på att människor i Finland ser och motsätter sig orättvisa rekryteringsprocesser och beslut, oavsett om det handlar om en omtyckt person.