Ryssland fortsätter sin upptrappning både i Ukraina och i övriga Europa. Det viktigaste är nu att de europeiska ledarna lyckas hålla sams och fokus. När det stormar i Europas stora länder visar Norden vägen.
I veckan stängde Estland sin gräns mot Ryssland helt och hållet (den var tidigare stängd för biltrafik, men inte personer) efter det andra sabotageförsöket i höst. Estniska myndigheter pekar ut rysk underrättelse för att ligga bakom ett försök att elda upp en estnisk drönarfabrik. Åtta personer bosatta i Lettland har gripits och utreds för inblandning i dådet.
Att stänga gränsen är en stark åtgärd, men den riskerar att bli en symbolhandling. Gärningsmännen kom den här gången in via Lettland, där ju gränsen fortfarande är öppen. Enligt Gustaf Antell som skriver för Svenska Yle använder den ryska underrättelsetjänsten ofta personer som har möjlighet att fritt röra sig inom Schengen.
Men det är inte bara Estland som de senaste dagarna har fått anledning att reagera.
I Finland dominerades nyheterna i fredags av uppgifter från den tyska tidningen Bild som gjorde gällande att Ryssland skulle kräva en uppmjukning av Natos östra gräns, där Finland ingår, som en del av fredsförhandlingarna.
Det är förstås precis vad Ryssland vill, även om Putins presstalesperson Dmitrij Peskov förnekade att några sådana krav har ställts. Att få ut uppgifter i offentligheten och sedan inte kännas vid dem är ett klassiskt knep för att förvilla – något EU:s utrikeschef Kaja Kallas inte var sen med att påpeka:
”Låt oss fokusera på det som faktiskt är aktuellt. Vi har en angripare och ett offer. Angriparen har inga säkerhetsproblem; ingen har någonsin attackerat dem – det är de som har attackerat andra. Håll fokus, hörni”, meddelade hon enligt Yle.
Orsaken till upptrappningen är troligtvis Rysslands fortsatta misslyckanden på slagfältet. Enligt Institute for the Study of War är det troligt att Ryssland förlorar kriget, om inte det europeiska stödet kollapsar. Enligt institutet har Ryssland inte lyckats öka ytan man ockuperar, samtidigt som armén förlorar runt 40 000 soldater i månaden. Så länge Europa klarar av att samlas runt stödet för Ukraina ser det ut att fortsätta utan större förändring, även om vintern igen blir extra svår för det ukrainska folket. EU ska i dagarna besluta om ett nytt stödpaket på 45 miljarder euro som kommer att bli direkt avgörande för den ukrainska försvarsförmågan.
Den europeiska enigheten är det inget större fel på. Däremot finns en uppenbar risk att den europeiska handlingsförmågan sviktar. För trots att Europa har samlats kring stödpaketen, ännu lättare blir det nu när Orbán inte längre styr Ungern, så är det inrikespolitiskt ansträngt i flera av de länder som borde föra Europas talan för en rättvis fred i Ukraina.
I Tyskland har Friedrich Merz visat sig vara svagare än många hade hoppats på. Att Alternative für Deutschland är på frammarsch i opinionsmätningarna orsakar givetvis huvudbry. I Frankrike, där presidentvalet blir avgörande i maj, är läget också minst sagt spänt med kravaller som har gett ytterhögern en skjuts. Om Marine Le Pen får makten i Frankrike är det en uppenbar risk för det europeiska stödet för Ukraina.
Det här vet både Ryssland och USA. Och därför har Europa svårt att tas på allvar i de här sammanhangen.
Enligt Trumps svärson och tillika en av de amerikanska representanter vid förhandlingarna i Abu Dhabi, Jared Kushner, är det svårare att få Europa att enas om vem som ska föra ländernas talan än att få Ryssland att godkänna europeisk medverkan.
Och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov menar att Europa inte verkar förstå vilken ”roll de kan bli tilldelade” i förhandlingarna.
När förhandlingarna kring en eventuell fred i Ukraina fortsätter kommer Europa att ha en plats vid förhandlingsbordet. I fredags kom de europeiska ledarna överens om att skicka en koalition bestående av Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Polen och Italien tillsammans med EU- och Natotoppar.
Det är till stor del tack vare Finlands president Alexander Stubb och Norges statsminister Jonas Gahr Støre. För ett par veckor sedan pratade de direkt med Vladimir Putin, på president Zelenskyjs inrådan. Samtalet kritiserades av flera europeiska länder, bland annat Danmark, för att underminera den europeiska enigheten. Men risken var uppenbar att tåget skulle gå medan Europa stod kvar på perrongen och funderade på hur biljetterna ska delas ut.
Samtalet verkar ha brutit det dödläge som Europa befann sig i och bidrog till att vi nu har en plats vid förhandlingsbordet.
Det uppenbara hotet är att Europa skulle behöva finna sig i ny säkerhetsordning som dikteras av Ryssland, där USA och Kina drar streck genom den europeiska geografin utan att vi kan påverka den. Det är det sämsta möjliga resultatet för Europa, Finland och Åland. Därför behöver de europeiska ledarna nu ge Ukraina det stöd som landet behöver – och se till att vara med och bestämma hur en rättvis fred kan uppnås. Det är den bästa investeringen som kan göras för den europeiska säkerheten. speciellt inför den kommande vintern.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.






