Sommarens gästledare i Nya Åland står medlemmar från den ideella sociala tredje sektorn för. Vi har speciellt bett dem belysa utmaningar för det åländska samhället sett ur deras perspektiv och hur dessa utmaningar kan hanteras på ett konstruktivt, lösningsfokuserat sätt.
Den psykiska hälsan varierar enligt livssituation och -erfarenheter. Nästan alla upplever någon gång psykisk ohälsa. När symtomen förvärras och förlängs talar vi om psykiatriska tillstånd. En majoritet av människorna drabbas någon gång under sitt liv av något psykiatriskt tillstånd.
– Mieli.fi
För oss medlemmar, anställda och styrelsemedlemmar som driver Klubbhuset Pelaren är psykisk ohälsa inget som är skrämmande eller onormalt. Vi ser det som en del av livet självt; när själen blir tillräckligt trängd så är det kanske helt enkelt friskt att reagera med att bli sjuk. Tyvärr upplevs det från flera av våra medlemmar att det finns fortsättningsvis ett stigma kring psykisk ohälsa på Åland. Rädslan för att bli stämplad och beklagliga erfarenheter tyder på det i våra diskussioner i huset inför att skriva denna ledare.
Att utmana stigmat kring psykisk ohälsa sker lättare med ett stöd och en förståelse. Vi vill med denna ledare belysa hur förebyggande av stigmatiseringen är en samhällsutmaning som vi önskar att fler skulle vara med och bidra till här och nu. Den öppna diskussionen kan leda till att fler får stöd och möjligheter.
Att må dåligt är inte problemet utan att folk inte öppnar upp om det och får det stöd och den förståelse som behövs. Risken för isolering och utanförskap ökar när det känns som att individen är ensam med att må dåligt. Stigmatiseringen riskerar att fördröja och hindra hjälp och stöd som finns runtom i samhället, när behovet uppstår. En fördröjning som riskerar förlänga det psykiska lidandet tills det utvecklas till ett akut behov.
Det är viktigt att kontinuerligt lära sig mer om psykisk ohälsa. Ingen av oss blir ju aldrig heller fullärda, sinnet är ett evigt mysterium. I ett samhälle som anser sig vara inkluderande även för familjer där någon drabbas av psykisk ohälsa, behövs öppenhet och nya strategier på agendan. Tigandet sinsemellan om allt som annars sopas under mattan är tyvärr väldigt destruktivt för många som blir utanför. Det är likt en stor tung ogenomtränglig vägg man tvingas leva med. Många med psykisk ohälsa får ofta längre perioder med fortsatt förlängd sjukdom enbart genom känslan av uteblivet bemötande och därför genuin förståelse. Upplevelsen av den där väggen har kanske inte tagits på allvar av omgivningen.
Det faktiska höga pris med det fysiska och ekonomiska lidandet som följer av all medicinering man förväntas ta som mentalt sjuk är dessvärre sällan något som diskuteras vid kaffeborden. Det utanförskap som ofta kommer med i paketet är synnerligen nödvändigt att öppet börja samtala om även innanför privata dörrar. Om vi vågar klä våra känslor och erfarenheter i ord, så finns det en möjlighet att förstå. Destruktiva mönster och hämmande roller kan brytas hos individer och därför kanske även mellan generationer. Det att bli sedd kan bli en form av upprättelse och väg att vända blad och gå vidare.
Att öppet prata och vara ärlig om allt just det obekväma, det man kanske inte riktigt har förmåga att se och förstå utan rädsla, skänker med tiden mindre utanförskap och ensamhet till den drabbade. Det som ser svårbegripligt ut får kanske till slut starkare konturer med utvecklande samtal, och gemene man kanske bättre förstår läget med tiden. I stället för att som omgivning i sin tysthet riskera att stjälpa en enskild individ, kan man med en nypa mod och öppet sinne gemensamt bygga både kristeam och landningsbana inför framtiden.
Att personer med psykisk ohälsa kommer hit till Pelaren är redan en vinst – motsatsen är att sitta isolerad hemma, öka på det psykiska dåliga måendet och även behöva ytterligare stöd från psykiatrin eller andra samhällsresurser. Vi kan inte arbeta ensamma utan behöver er allas hjälp att lyfta och diskutera psykisk ohälsa som en gemensam utmaning. Det kräver både mod och medmänsklighet men alternativet att tiga hjälper ingen. Vi kan börja med att prata om vårt psykiska mående hemma vid middagsbordet med våra barn och unga, på jobbet som en gemensam värdegrund och i samhället i stort för att kunna skapa fler möjligheter.
En människa med psykisk ohälsa ser sig ofta definierad just utifrån sina begränsningar men bör inte förminskas till en diagnos. Du har en enorm kraft att bidra till ett bättre mående hos andra medmänniskor genom att du vågar spegla, lyssna, bekräfta, lära dig mera om och tillsammans se möjligheterna bortom diagnosen.
