1,2 miljoner röster fick gehör – heja EU-parlamentet

DELA

I väntan på det självklara, som alla kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp, kan man glädjas över steg i rätt riktning. Ett sådant är EU-parlamentets godkännande av medborgarinitiativet ”My Voice, My Choice”, vars mål är att alla i EU får tillgång till säkra och lagliga aborter.

Stående ovationer, människor som kramades, hoppade och i praktiken grät av glädje. Sådana videoklipp spreds från EU-parlamentet den 17 december i fjol, när det stod klart att parlamentet röstat för förslaget att kvinnor gratis ska kunna åka till ett annat EU-land för att göra abort, om de inte har möjlighet att göra det i sitt hemland.

Förslaget kom från det europeiska medborgarinitiativet My Voice, My Choice, vilket kan översättas med Min röst, mitt val och som lyfts av Nyans ledarsida tidigare. Initiativet samlade in 1,2 miljoner namnunderskrifter och det man föreslår bygger på frivilligt deltagande från EU-länderna.

Det handlar om ett nytt slags ekonomiskt stöd. Tanken är att medlemsstater som har vilja och möjlighet kan få ekonomisk kompensation för att hjälpa kvinnor från andra länder i Europa, länder där det i nuläget saknas säkra och/eller lagliga aborter.

I Finland fick My Voice, My Choice snabbt flankstöd genom tiotusentals underskrifter, men även av flera tunga organisationer som Läkarförbundet, Finlands Barnmorskeförbund och Befolkningsförbundet. För det är numera väldokumenterat att abortförbud och begränsningar inte leder till minskat antal aborter, utan till att man i stället söker andra alternativ som så kallade ”osäkra aborter”.

Konsekvenserna av en osäker abort kan bli mycket allvarliga. Läkare utan gränser listar infertilitet, kronisk smärta, förgiftning, blödningar, infektioner och skador på inre organ som några exempel. Enligt WHO dör omkring 22 800 kvinnor och flickor varje år till följd av osäker abort. Så ofattbart mycket onödigt lidande när det finns säkra sätt att utföra en abort.

Men i EU-parlamentet fick alltså kören av över en miljon röster gehör. Resolutionen antogs med siffrorna 358 för ja, 202 för nej och 79 nedlagda. I sin senaste krönika i Nya Åland, publicerad 15 januari, lyfter EU-parlamentariker Maria Ohisalo (De gröna) att parlamentets ställningstagande i sig faktiskt är väldigt betydelsefullt, eftersom kommissionen hittills har varit ovillig att lyssna på medborgarinitiativ om inte parlamentet tryckt på.

Ohisalo, som har varit aktiv nästan från början i kampanjen, berättar att den på sina cirka 1,5 år vuxit till Europas största feministiska rörelse, som då samtidigt fått stöd både från intresseorganisationer och från den medicinska kompetensen.

”Det är en stor styrka att vi i Europa har kunnat bygga en gemensam solidaritetskraft kring kvinnors rättigheter. Det inger hopp”, skriver hon i sin krönika.

Den svenska centerpartisten Abir Al-Sahlani, som var föredragande för ärendet i EU-parlamentet, är inne på samma linje i ett pressmeddelande efter omröstningen.

– Denna omröstning är en stor seger för alla kvinnor i Europa. EU har äntligen visat att sexuell och reproduktiv hälsovård är en grundläggande mänsklig rättighet. EU:s medborgare har höjt sina röster och visat att de bryr sig om kvinnors liv, hälsa och rättigheter. Och Europaparlamentet har levererat. Detta initiativ visar vad som är möjligt när medborgare och institutioner går samman. Det är detta som demokrati handlar om.

I dessa tider känns det extra lockande att låta sig smittas av deras optimism. Och i resolutionen betonas faktiskt att EU har en viktig roll i att förbättra det som kallas för SRHR, alltså sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och man efterlyser faktiskt ännu kraftfullare åtgärder.

I skrift fördömer ledamöterna bakslagen man nu ser för kvinnors rättigheter och jämställdhet i både Europa och resten av världen, och även attackerna på dem som står upp för just dessa rättigheter.

Nu får vi sätta vårt hopp till att även EU-kommissionen lyssnar på 1,2 miljoner röster. Kommissionen har till mars i år på sig att fatta beslut, och det är ju där det bestäms vilka åtgärder som verkligen vidtas.

Och något måste göras för de 20 miljoner kvinnor i Europa som i dagsläget inte har tillgång till trygg abort.