”Det är inte ofta man har tillfälle att njuta av så smakrikt kulturgodis”: bland annat detta skriver Nya Ålands recensent Kerstin Kronqvist om Teater Gårdens ”Det sista tåget”, och fortsätter:”Regin och hur skådespelarna tagit den till sig visar på en stark professionalism genom hela föreställningen.”
Efter en paus år 2025 återvänder Teater Gården till scenen i Gustaf Erikson-villans trädgård med ”Det sista tåget”, en dramakomedi för tre skådespelare. Premiärföreställningen var uruppförandet av det tredje verket av Marc Svahnström som spelas på den lilla scenen, och är skrivet speciellt för den. När ensemblen, som består av Johanna af Schultén, Malin Saine och Marc Svahnström själv, när den dessutom regisserats av Ulrika Bengts, är förväntningarna höga. Det är inte ofta man har tillfälle att njuta av så smakrikt kulturgodis.
Scenbilden är enkel och fungerar som en lågmäld fond för ”triangeldramat”; en bortglömd järnvägsstation med lager på lager av graffiti. I mitten en lång bänk, där mormor Rut (Johanna af Schultén) sitter med dramaten i ett stadigt grepp framför sig. Hon får snart sällskap av alfahannen Rune (Marc Svahnström) och wannabe influencern Stina (Malin Saine). Karaktärerna är snudd på klichéer eller karikatyrer men har hög igenkänningsfaktor. Alla har vi mött personer som liknar de tre på stationen, om inte i levande livet så åtminstone i sociala medier. Mobiltelefonerna är mer eller mindre lydiga medhjälpare i kommunikationen mellan de tre och med omvärlden, men en opålitlig internetuppkoppling frustrerar.
Åtminstone för Rune och Stina är frustrationen det centrala bränslet för de eskalerande konflikterna, som Rut strävar till att lugna ner. Under pressvisningen före premiären beskrev regissören hur den lilla scenen möjliggör en närmare publikkontakt, och den blir uppenbar på premiären. Skådespelarna kan använda alla sätt att illustrera känslor, från stora gester till subtilt minspel, och gör det också. Malin Saine får sin Stina att i ungdomligt övermod pika Rune tills han kreverar, Marc Svahnströms Rune försöker upprätthålla bilden av ur-mannen som skyddar sin familj på savannen medan Johanna af Schulténs Rut vacklar mellan de två andra, konflikträdd som hon är. Och turerna i striderna illustreras av platsbytena på den långa bänken och plötsliga reträtter från scenen, på ett sätt som ytterligare stöder dramats text. Regin och hur skådespelarna tagit den till sig visar på en stark professionalism genom hela föreställningen.
Också intrigen är frukten av ett habilt hantverk. I början ser åskådarna de tre kontrahenterna som de ter sig för varandra, och hur de utnyttjar varje tillfälle att ge uttryck för sina fördomar. För det mesta lyckas de hitta varandras ömma tår och provocera varandra till nya emotionella utbrott, som påminner mycket om vissa diskussioner på sociala medier, där varje inlägg läses som f-n läser bibeln och sakargumenten lyser med sin frånvaro. Så blir pjäsen inte bara en beskrivning av de tre som personer utan också ett slags inlägg i den stora frågan som väl sysselsätter många av oss i dag: hur ska vi hitta tillbaka till ett diskussionsklimat som respekterar den vi diskuterar med? Under föreställningens gång blottas steg för steg hur mångskiftande de tre personernas liv varit och som åskådare börjar man förstå dem och till och med känna empati för dem.
”Det sista tåget” spelas sammanlagt tio gånger i juni och juli, så när detta skrivs finns nio chanser till att se föreställningen. Den är vad man kunde kalla ”ett stort verk i litet format”. Man hoppas verkligen att den tas upp på andra teatrar, framför allt är den en alldeles ypperlig pjäs för nomadteatrar utan egen scen. Det är med stor sorg man läser att scenen i Gustaf Erikson-villans trädgård ska rivas i höst för att bygglovet tar slut. Någon fortsättning finns just nu inte planerad, men hoppet lever. Hur det än går för Teater Gården i fortsättningen var ”Det sista tåget” en mer än värdig avslutning av en enastående gärning i kulturlivet på Åland.
”DET SISTA TÅGET”
Dramakomedi i två akter av Marc Svahnström
Regi: Ulrika Bengts
På scenen: Malin Saine, Johanna af Schultén, Marc Svahnström
Plats: GE-villans trädgård, Norra Esplanadgatan 5
Produktion: Teater Gården
Föreställningar: 25 juni, 26 juni, 27 juni, 30 juni, 1 juli, 2 juli, 3 juli och 4 juli kl 19.00, samt 5 juli kl 15.00
