Scenen måste vara en trygg plats
Amatörteater är en fantastisk och viktig verksamhet, både ur konstnärligt och sociokulturellt perspektiv. Det handlar om människor i alla åldrar som brinner för och njuter av att få uttrycka sig genom scenkonst. Då man som skådespelare ställer sig på scenen är man i en utsatt situation oavsett om man är proffs eller amatör. För att en skådespelare ska kunna gestalta exempelvis en annan människa måste arbetsmiljön vara trygg, undantagslöst. Skådespelaren använder sin kropp, sina sinnen och erfarenheter som verktyg för att mejsla fram den karaktär man gestaltar, många gånger innebär det att man är hudlös och blottad, bildligt talat. Under inga omständigheter får det i en sådan situation förekomma beteenden som är kränkande. Samspelet på scenen måste till 100 procent präglas av tillit och en grundläggande överenskommelse om att scenen är en trygg plats att ge sig hän åt känslor och uttryck. Det gäller alla medspelare men också regissör och alla andra som är involverade i en produktion.
Den som leder teaterverksamhet, undervisar eller regisserar, måste se till och ta ansvar för att verksamhetsmiljön är 100 procent trygg och fri från alla slags kränkningar och trakasserier. Örat mot marken (eller scentiljorna) hela tiden. Detta gäller särkilt barn och unga som är ännu mer sårbara än vuxna. Om det (trots eventuella förebyggande åtgärder i form av nedtecknad policy) sker trakasserier eller övergrepp måste det för det första finnas en trygg person att vända sig till, och det måste finnas en åtgärdsplan för hantering av kränkningar. Det finns professionell hjälp att få för dem som utsatts men också för förövarna och gruppen/föreningen.
På det professionella teaterfältet finns det en lagstadgad skyldighet att utarbeta en jämställdhets- och likabehandlingspolicy som innehåller en tydlig handlingsplan för förfarande i situationer där det förekommit exempelvis trakasserier eller övergrepp. Man arbetar också kontinuerligt med att utveckla arbetsmiljön på många plan. Teatern är i detta sammanhang en arbetsplats där man bör följa lagstiftning och kollektivavtal. I en sund arbetsmiljö finns det beredskap och kompetens att hantera alla slags situationer. Detsamma bör gälla i amatörteatersammanhang. Det spelar ingen roll om man har teater som hobby eller yrke, utgångspunkten är densamma – som skådespelare (eller annan medverkande) måste du få göra det du brinner för utan rädsla eller obehag för dina kolleger.
MARIA ANTMAN
SCENOGRAF
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
