Valresultat efter folkvilja
Bröderna Knoll och Tott Jansson som suttit tillsammans riksdagen från 1983-2007 har inlett en insändarserie i syfte att upplysa allmänheten om hur man beter sig Granitborgen för att nå framgång. Mellan raderna kan man läsa ett starkt missnöje med nuvarande riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Hon har tydligen inte lärt sig något på de fyra år hon suttit i Finlands riksdag. Tur för henne att hon nu får veta hur hon ska göra när hon högst sannolikt går en ny fyraårsperiod till mötes i Helsingfors.
För oss som heijar på Beijar ser det riktigt bra ut. Det skulle inte vara helt fel med en socialdemokratisk ersättare i riksdagen. Vid sidan av SFP är SDP det parti, bland de tre stora, som under åren varit den bästa garantin för svenskans ställning i Finland. Nämnas kan Kalevi Sorsa, Tarja Halonen, Matti Ahtisaari, Paavo Lipponen och nu Jutta Urpilainen.
Det spretar säjer journalisterna och en del ”valexperter” om listan Åländsk samling. Man förfasar sig över att kandidatlistorna inte är ideologiskt steriliserade. Med sex partier i lagtinget borde vi ha 24 kandidater på sex listor för att garantera den ideologiska kontinuiteten i den åländska representationen i riksdagen. Endast då kan väljaren vara helt säker på att ingen katt nästlar sig in bland hermelinerna.
Alla fattar att det är orimligt. Det orimliga kommer sig av att vi har ett orimligt valsystem. I normala fall har man majoritetsval när endast en person ska väljas från en valkrets. Proportionella val , om vi har i detta fall, tillämpas för att säkra att flera partier får representation.
För de flesta väljare spelar parti mindre vikt än person i detta val. Alla kandidater vill ju i stort sett samma sak. En massa frågor som riksdagen ska ta ställning till under åren 2011-2015 har vi ingen aning om hur den åländska riksdagsledamoten kommer att förhålla sig till. Därför väljer de flesta enligt person.
Man kan till och med tycka att en kandidat är bra på ett sätt och en annan på ett annat. Elisabeth Nauclér kan jobbet och har inte gjort bort sig. Hon rankas högt.
Tony Asumaa talar finska och verkar väl integrerad på fastalandet. Inte så lång inkörsport. Christian Beijar skulle jobba med pensioner och sjukförsäkringsfrågor. Något som är viktigt för alla ålänningar men som tidigare riksdagsledamöter inte prioriterat. Så här kan man fortsätta resonera. Vad vi behöver är ett nytt valsystem som utgår från att en kandidat ska utses som ordinarie och en som ersättare.
Jag vill ha ett system där folkets röst avgör vilka de två blir. Inte ett system där partierna genom att trixa ihop listor försöker kringgå ålänningarnas val. Låt den som får mest röster bli vald till riksdagen och den som får näst mest bli ersättare. Mycket enkelt och rättvist.
Val ska återspegla folkviljan.
Barbro Sundback (S)
