Häromdagen var jag på Åland. På kvällen deltog jag i en väldigt fin middag i Mariehamn. Vid efterrätten fick jag en försiktig fråga av en äldre man i bordssällskapet (ja, jag är också äldre):
– När du skriver i Nya Åland, varför skriver så mycket om det som redan har hänt, kanske för flera år sedan?
Jag blev lite överraskad av hans undran. Tja, jag hänger för det mesta upp mina texter i ”Nyan” på något aktuellt i min omvärld, och broderar gärna ut dem med egna erfarenheter, också sådana som kan ligga lite bakåt i tiden. Min bordskamrat kanske tyckte att jag i mitt skrivande hellre skulle analysera dagsläget?
Låt gå. Dagsläget? Analys? Jag dyker ner i några aktuella ämnen. Mitt korta svar efter det: Dagsläget är faktiskt för jävligt! Och innan den här texten har kommit i tryck så har det sannolikt blivit värre.
Om vi håller oss till vårt närområde: I Finland, mitt första hemland, verkar det som om okända figurer oupptäckta har tagit sig in i bortåt tjugo riksdagsledamöters hem. Men inte stulit något. Inkräktaren, eller om de är fler, har tänt en lampa eller kanske flyttat på en möbel bara för att markera att man varit där. Och med det givetvis skapat ett obehag. Vem hemsöker våra politikers bostäder i smyg? Polis utreder. Det första som har slagit folk är att det handlar om ryska hybridoperationer, om figurer som i förlängningen är utsända av herr Putin för att bryta sig in och skapa olust och osäkerhet i samhälle och politik. Skulle herr Putin mot förmodan få en fråga om detta så skulle han givetvis neka till det. Herr Putin ljuger nämligen ännu mer än herr Trump.
Så har jag på nätsajten Marine Traffic sett att långt över hundra frakt- och tankfartyg ligger stilla och trängs i två kluster på ryskt och internationellt vatten i östra delen av Finska viken. Fartygen, ett flertal synes ingå i den ryska skuggflottan, väntar på att få komma in i ryska hamnar för att bland annat hämta olja som ska säljas svart på världsmarknaden, utanför sanktionerna. Ja, i den mån de risiga tankfartygen alls lyckas ta sig ut ur Finska viken och Östersjön utan att springa läck. Östersjön, världens redan mest förorenade hav, har som vi vet inte råd med en oljekatastrof.
Sverige, mitt andra hemland, har i skrivande stund ingen regering. Mer än fem veckor efter årets val famlar ledande svenska politiker fortfarande omkring i ett mörker. Det torde räcka som analys av dagsläget i Sverige just nu.
Vi fortsätter: I Tyskland, som jag ibland, efter att ha bott där i sex år, kallar mitt tredje hemland, skördar det högerextrema partiet Alternative für Deutschland (AfD) just nu stora framgångar. AfD står politiskt till höger om både Sverigedemokraterna och Sannfinländarna och är ambivalent till Tysklands fascistiska förflutna. Partiet är ryssvänligt och motarbetar aktivt Europas stöd till Ukraina.
Tittar vi lite österut så hamnar vi i den ryska exklaven Kaliningrad, som i decennier gjort sitt bästa för att grisa ner Östersjön med orenade avlopp. De nordiska länderna har satsat flera hundra miljoner kronor på nya reningsverk i Kaliningradområdet. Hur mycket av pengarna som stals av korrupta ryska byråkrater och politiker är inte utrett och kommer aldrig att bli det. Jag har varit två gånger i Kaliningrad, innan herr Putin överföll Ukraina. Efter mitt andra besök kom jag att undra om inte Kaliningrad ändå var något av en oupptäckt liten pärla i vår närhet? Det gör jag inte längre. Jag tror att Kaliningrad i dag med sina raket- och flottbaser är ett hot mot oss andra runt Östersjön – och i övrigt är bortom all hjälp. Fick medhåll min kamrat Göran Rosenberg, känd svensk journalist och författare som på Facebook, med stöd av brittiska BBC nyligen slog fast: ”Krismolnen hopar sig kring Östersjön.”
Min barndoms Åland – jag vistades där mitt livs tio första somrar – finns inte kvar. Men jag uppfattar det som att ni som i dag bor på Åland lever i den bästa av världar, trots en osäker omgivning. Ni envisas ändå med att tappert varje dag demonstrera på Ukrainaplatsen och kräva att Ryssland ska ut ur Ukraina. Ok, jag vet att några av er tycker att det kan bli fasligt dyrt med det nya sjukhusbygget i Mariehamn. Då säger jag blaha, blaha. I Stockholm fick vi för någon dag sedan veta att det nya tunnelbanebygget blir två år försenat och kommer att kosta 23 miljarder (tjugotretusen miljoner) kronor mer än det senast var tänkt att det skulle kosta (omräknat drygt 260 miljoner euro).
På tal om krona och euro: Jag noterar nu också att det inte längre är särskilt lönt att köpa tax-free sprit på färjorna mellan Åland och Sverige, inte med den svaga svenska kronan. En kassörska på en Vikingbåt höll nyligen med mig, men försökte trösta: ”Kolla om det kan finnas kampanjpris på det du vill ha”.
Ja, det var min analys av dagsläget. Med förbehållet att när den här texten till slut ligger i tryck så kan läget ha hunnit bli ännu jävligare. Få se om min bordsgranne under den fina middagen häromkvällen blir lite mer tillfreds denna gång.
