Nato-toppmöten är vanligtvis välregisserade tillställningar där diplomater veckor eller månader på förhand förhandlar nästan klart om slutkommunikén och vilka kommatecken eller punkter som ska vara var i texten. USA:s president Donald Trumps impulsivitet och historia skapade dock frågetecken inför förra veckans möte i Turkiet.
Trump gick osande in i toppmötet med en lång lista av utspel mot flera av USA:s närmaste allierade, hot om att dra tillbaka alla amerikanska styrkor från Europa (man har 80 000 permanenta idag i Europa, vilket är nästan lika mycket som hela Storbritanniens armé) samt ett allvarligt och oförsvarbart utspel på nytt om Grönland.
Det här skapade oro i Europa där man hoppades på ett ”tråkigt” och odramatiskt möte. Från Europas sida var det viktigaste att man 1) betonar att det starka stödet till Ukraina fortsätter, 2) att USA inte aviserar några stora neddragningar i sina trupper i Europa, åtminstone inte förrän man i Europa hinner bygga upp ersättande kapacitet och 3) att USA hålls aktivt med i alliansen, som ju i praktiken är uppbyggd runt USA på ett sätt som USA själva önskat efter andra världskriget. Att förändra det till ett så kallat NATO 3.0, dit man är på väg, händer inte över en natt. På alla dessa punkter var resultatet av toppmötet en framgång.
Trump kom ut från mötesrummet och konstaterade att det hade varit ”ett fantastiskt möte, med mycket kärlek i rummet, och mycket samsyn”.
Det var ett helt annat bud än bara timmarna innan man satte sig ner, och enligt min information har mötet varit just så samstämmigt som Trump beskrev, vilket självfallet är en styrka och en lättnad. Det ändrar så klart inte på fundamenten där Europa själva behöver ta mer ansvar över vår egen säkerhet, men att det finns en samsyn kring sakerna är viktigt, det underlättar och gör det svårare för dem som vill splittra och försvaga väst.
Trump meddelade också på en presskonferens med Ukrainas president Zelenskyj, där det fanns humor vilket var något helt annat än det katastrofala mötet i Vita huset för ett år sedan, om viktigt stöd till Ukraina. Till skillnad från då håller nu nämligen Zelenskyj korten i Rysslands anfallskrig mot Ukraina, där Ryssland har stora problem, något som Trump – som tycker om vinnare – har noterat.
Då Trump frågade om Zelenskyj var redo att åka till Moskva konstaterade Zelenskyj med glimten i ögat att det är farligt att vara i Moskva då det finns för många ukrainska drönare där nu.
Trump meddelade därefter att Ukraina kommer få licens att bygga amerikanska luftförsvarsmissiler som hela världen har brist på och som behövs för luftförsvaret av civilbefolkningen i bland annat Kyiv för att skjuta ner ryska ballistiska missiler. Det här är ett betydande framsteg.
Natos generalsekreterare Mark Rutte får rätt ofta kritik för att han försvarar Trump så mycket. Det är ändå utan tvekan så att han har haft och har en helt avgörande roll att hålla ihop alla starka personligheter runt bordet vilket behövs för att hålla ihop alliansen, göra att den hålls relevant och blir ännu starkare, något som är viktigt för Europas och hela västs kollektiva försvar, och inte minst Finland som gränsland.
Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att NATO är en försvarsallians, men också en politisk allians som binder samman en del av Väst och som bygger på värderingar som frihet och demokrati.
Vad har då allt detta med Åland att göra. Inte så mycket direkt. Försvars- och säkerhetspolitik är rikets behörighet enligt självstyrelselagen och Ålands demilitarisering ligger fast lika mycket idag som innan toppmötet.
Demilitariseringen betyder ändå inte att Åland är försvarslöst, något jag alltid brukar känna mig tvungen att påpeka då det finns så mycket missförstånd om Ålands status. Tvärtom finns stark och noggrann försvarsplanering och försvarsförmåga att också förvara Åland. Den förmågan blir ännu större med de beslut och gemensamma satsningar som kom i samband med toppmötet.
Toppmötet blev därför sist och slutligen ett styrkebesked, något som inte var självskrivet på förhand att. Det var en framgång, vilket vi följt på nära håll från Natos parlamentariska församling där jag är en av Finlands riksdags ersättare.
MATS LÖFSTRÖM
