”Tuss trodde att hon hette Nej”
På långt håll syns det att Daniel Karlsson har varma känslor för sin nya livskamrat, schäfervalpen Tuss, fyra månader och en vecka, just denna dag, den 8 oktober. Daniel har fått vara hennes husse i drygt två månader.
Och i 15 år framåt ska hon styra ditt liv?
– Ja, det hoppas jag på.
Och ut får du gå fyra gånger om dagen?
– Nu just är det mycket mer än så. Hon behöver få komma ut varannan eller var tredje timme.
Daniel avslöjar att både Tuss´mormor och pappa är polishundar, men att hon själv är resultatet av en tjuvparning. Hon lyssnar noga på hans röst, men vill hellre hoppa upp och hälsa på människor omkring.
– Nej!
Husse låter lugn men bestämd. När han säger ”Tuss” spetsar hon genast öronen.
– Jag har tränat mycket på att hon ska lyssna på sitt namn. Hon trodde nog först att hon hette ”Nej” – det är ju det man säger oftast den första valptiden.
Vad sysslar du med själv?
– Jag är arbetssökande, som det heter. Har påbörjat en utbildning i grafisk design, men går just nu på en jobbsökarkurs som arbetsförmedlingen har skickat mig på. Där får Tuss vara med. Men hon håller på att ömsa tänder så hon blodar ner överallt. Stackarn!
Vem hälsar du till?
– Min hälsning går till grannen Elenor Blomberg, som hjälper till med Tuss ibland.
text foto
