Julfriden utlyst
Under eftermiddagen utlystes julfrid i Mariehamn. Inte som vanligt på torget i Mariehamn, utan i år digitalt. Den digitala ceremonin började med det traditionsenliga jultalet signerat stadsstyrelsens ordförande Ingrid Zetterman. Dessutom delade Nina Lindfors årets stipendier, som varje julafton ges till åtta studerande som är hemma från Mariehamn. Årets stipendiater var Kira Casén, Lydia Eriksson, Engla Halling, Elias Lignell, Per Lundberg, Frida Mattsson, Emil Rönnberg och Joacim Toivonen.
Så här löd Ingrid Zettermans jultal i sin helhet:
Bästa mariehamnare, bästa ålänning, bästa alla;
Kärlekens, glädjens och försoningens högtid är här!
Kärlekens, glädjens och försoningens högtid är här!
Julen är för många tiden när traditionerna är som starkast, även om de förändras med tiden. Mina jular är inte längre som när jag var barn, när min mormor, storkokerskan, stod vid rodret. Det var lådor, korvar, sallader och sillar av alla dess slag. Silvret var putsat och fönstren likaså. Nu gör min familj julen på vårt eget sätt, samtidigt som traditionerna hedras. Traditioner som ger trygghet och stabilitet. Men i år blir inte julen helt enkelt som alla andra år, men det blir bra ändå. För julen handlar inte om att göra allt som på mormors tid med kammade mattfransar och hemstoppad korv.
Men julen har alltid varit en familje-, vänskaps- och församlingshögtid, en tid att vara tillsammans. Och så kommer det att vara också i år, om än på andra sätt.
För tillsammans är ett ord som fått ny innebörd och något som många av oss funderat kring under pandemins år 2020. Tillsammans handlar inte längre om att bara fysiskt vara i samma rum. Tillsammans har fått en ny, och fördjupad mening. Dels för att vi mer än någonsin uppskattar möjligheten att faktiskt träffa varandra, dels för att vi visat hur mycket gott vi klarar av att göra trots att vi inte kan dela rum.
Hela samhället har bidragit och tillsammans har vi gjort så mycket bra under året. Vi har ringt de som vi vet att är ensamma, vi har brytt oss om varandra, vi har ordnat livesändningar på nätet, vi har julhandlat lokalt så att handeln ska överleva, och vi jobbar alla för att smittan ska hållas nere så gott det bara går. Vi ska vara stolta över oss själva. Låt oss försätta så här och jobba positivt framåt.
Pandemin har slagit ojämnt i samhället, nya klyftor har växt fram och många har förlorat sina jobb. Och även om vi inte har haft många covidsjuka här så har ålänningarna ändå förlorat nära och kära i pandemin på andra orter, och pandemin har hindrat oss från att från att besöka anhöriga och vänner. Äldre och andra i riskgrupp har mer eller mindre isolerats i olika perioder. Det kräver mer av oss alla, vi måste orka och vara uthålliga. Det är nu vi sätts på prov. Vågar vi stå vid varandra, sida vid sida, när det är som allra tuffast?
Jag tror det. Vi ska inte låta oss dras ned i rädsla och oro, för där föds osämja och hat.
Det är nu vi måste välja försoning framom konflikt. Det är nu vi måste vara medmänniskor, inte fokusera på titlar och förutfattade meningar. Tiden är kommen för att se varandra, lyssna på varandra, finnas där för varandra. Det finns vägar framåt. Vägar som bär och förbättrar. ”Till hög, till låg, till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm”. Det är det som är julens budskap: frid på jorden för alla människor.
Den här julen kan vi inte fäkta runt som vi brukar, kanske vi kan använda tiden för att i stillhet fundera över våra liv. Vem har vi gjort orätt? Är vi justa med vår egen kropp och själ? Och kan vi förlåta oss själva? Försonas med våra brister och försonas med vårt förflutna? Har vi, som den kända bönen beskriver, sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden?
Vi behöver komma stärkta ur krisen. Vi ska hjälpa varandra att orka hålla ut. Vi behöver sträcka fram hjälpande händer till de som har det svårare än vad vi har och också, minst lika viktigt, ta emot en hjälpande hand som sträcks åt vårt eget håll.
En dag som denna är det omöjligt att inte skänka en tacksamhetens tanke till alla dem som jobbar inom omsorg, vård och räddning. De som arbetar under julen för att vi alla andra ska kunna vara trygga. Och trygga, det ska vi vara. Vi bor på en av världens bästa platser. Det är så bra att många väljer att flytta till vårt samhälle vartendaste år. Det är roligt, viktigt och ett betyg över att vi gör bra saker.
Till alla er som firar er allra första jul här vill jag skicka en särskild hälsning; välkomna och hoppas att ni ska trivas. Till er som har fått en ny familjemedlem under året, grattis – större än så blir det knappast. Till alla er som känner ensamhet, våra varmaste tankar finns hos er hela julhelgen. Till alla er som känner sorg, oro eller nedstämdhet– vi andra finns här för er.
För tillsammans klarar vi det mesta, och vi ska också tillåta oss att känna glädje. Även i svåra tider finns glädjeämnen och jag utmanar er alla att sprida så mycket fröjd och lycka som möjligt under julhelgerna. Vi kan och vi ska glädjas, och vi kan dela glädjen oavsett bakgrund.
Bästa alla. Kärlekens och glädjens högtid är här! Lägg konflikterna åt sidan, försonas. Se varandra, lyssna på varandra, finns där för varandra och älska varandra!
Därmed är julfriden år 2020 utlyst.
