Trumpismen efter Trump
2022 blir ett ödesår utan motstycke i USA:s nutidshistoria – och i förlängningen också för oss i övriga världen. För Trump må försvinna, men Trumpismen består.
I fredags förra veckan begynte varningslampan blinka rött hos världens statsvetare och USA-spanare.
Det var när RNC, republikanernas centralkommitté, höll möte i Salt Lake City i delstaten Utah som ögonblicket inträffade. Frågan var den amerikanska kongressens pågående utredning om stormningen av Kapitolium den 6 januari, en utredning som vill klarlägga vad som sades och gjordes inom Trumpadministrationen inför och efter det som många betecknar som ett högerextremt kuppförsök, uppviglat av den utröstade presidenten.
I denna pågående utredning ingår två ledande republikaner, Liz Cheney och Adam Kinzinger. De är de enda två i sitt parti i kongressens underhus som velat delta i denna politiskt känsliga fråga. Och nu skulle de straffas för att ha brutit bojkotten.
Sålunda fick de bägge en grav reprimand av sitt parti. Genom att ingå i den parlamentariska utredningen sades de ha bidragit till ”förföljelsen av vanliga medborgare som deltagit i en legitim politisk diskurs”. Som straff ska partiet aktivt finansiera republikanska utmanare till de bägge.
Hit har vi alltså kommit. Stormningen av Kapitolium, då hundratals beväpnade extremister bröt sig in i kongressbyggnaden för att möjligen lyncha vicepresidenten och fysiskt angripa de folkvalda, har nu av republikanerna formellt betecknats som ”legitim”.
Tilläggas kan att fem människor miste livet i ”diskursen”.
Donald Trumps diktatur- och våldsvurm har blivit det republikanska partiets officiella politik.
Det är inte så konstigt. Partiets ledargarnityr består ju uteslutande av pultroner och Trump-politruker. Det är därför en ödets ironi att Trump själv håller på att fjärma sig från politiken. Under RNC-mötet i Utah kom det inte ett endaste uttalande från den förre presidentens läger i Palm Beach: Enligt uppgift spelade Trump golf och ledde en tvådagarsfest på sin klubb Mar-a-Lago och det närmaste han kom ett framträdande var att leka dj på kvällarna.
Anledningen är enkel för den som följt Donald Trumps karriär: Den handlar uteslutande om pengar.
Trump gav sig in i politiken för att stärka sitt varumärke och blev uppriktigt chockad när han vann presidentvalet (källa: Michael Wolffs ”Fire and Fury”). Efter de fyra katastrofala åren i Vita Huset fanns sedan ingen kvar som ville göra affärer med honom, varför han genast bildade en politisk aktionskommitté för insamlandet av pengar till en ”återvalskampanj”. Hur skulle han annars försörja sig? Kampanjen har nu 122 miljoner dollar i kassan…
Det är en öppen fråga hur mycket av de pengarna Trump personligen kan lägga tassarna på, men att han kommer försöka kan man vara övertygad om. Det är en rimlig teori att den detroniserade presidenten är grundligt trött på exilpolitik och hellre roar sig med ja-sägarna under Floridas sol än på allvar försöker bli återvald. I framtiden kommer han därför bara att synas i politiska sammanhang där han kan samla in pensionspengar. För vad vore egentligen poängen för honom att ställa upp i presidentvalet år 2024, då han är 78 år?
Samtidigt står det efter Republikanernas moraliska kollaps i förra veckan klart att Trumpismen kommer att överleva sin upphovsman. I förstone är det katastrofalt för USA. Det är nu legitimt att i Trumps efterföljd försöka ljuga sig till makten, sabotera valet och rigga rösträkningen. Trumps basväljare blir allt mer radikaliserade och fjärmar sig från både demokrati och vetenskap. 2022 är inte bara året då den amerikanska aborträtten kan bli starkt beskuren eller till och med möjlig att förbjuda, det kan också bli första USA-valet (det är mellanårsval till kongressen) då den ena sidan öppet och samvetslöst fuskar.
Men i förlängningen bådar det illa för oss alla. Trumps omisskännliga blandning av sociopatisk stupiditet, mediahat och patriotisk paranoia går igen i stort som smått på de mest skiftande arenor och finns som allt tydligare inslag i bränsleprisprotester, antivaxxdemonstrationer och klimatkrisförnekelse även i vår närmiljö. Åländsk demokrati, Sverige-demokraterna och Sannfinländarna trålar i samma grumliga vatten, den kloak vi kallar Trumpism.
Framtiden, du har blivit varnad. Lampan blinkar rött.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
