Det talas om föreningsdöden, midsommarstänger som aldrig reses och att ”ingen” hinner ställa upp och jobba frivilligt längre, då talkoandan försvinner. Men visst finns den där ännu – kanske den bara har bytt skepnad.
Över 10 000 besökare rapporterade Mickels gård om på sin Facebook-sida efter att Skördefesthelgen var över.
Mindre en månad efter den ödesdigra kvällen den 26 augusti i år, då den 1 000 kvadratmeter stora ladugården på Mickels förstördes i en brand, lyckades gårdsfolket med konststycket att vara en av de riktigt välbesökta gårdarna under Skördefesten. Men de gjorde det inte utan hjälp.
När Nyan hälsar på tio dagar efter eldsvådan syns resterna av branden tydligt, men det myllrar också av liv på gården. Vänner och bybor och folk från alla delar av Åland är på plats. En ”spontantalka”, som en av dem uttrycker det. Det klipps gräs, sågas, skottas, sopas, spikas, skruvas.
”Vi får så mycket hjälp. Det är så otroligt. Alla kommer hit i ett enda jätteengagemang, familjen, vännerna, byn, alla vi jobbar med … Jag känner en sådan enorm tacksamhetsskuld. Jag tänker inte börja grina”, säger Hanna Karlsson från Mickels i reportaget.
Liknande talkoanda syntes för cirka ett år sedan när både ladugård och verkstad brann vid Westergårds på Föglö. Även då slöt ålänningarna upp och även här talade människorna på plats om talkoandan, och hur viktigt det är att ställa upp och hjälpa andra.
”Det är otroligt att det kommit så många, även folk vi inte känner är här och både Sottunga- och Föglöbutiken har skickat grejer. Flera byalag har också bidragit”, berättade gårdens ägare Elin Mattsson då för Nyan.
Men det krävs inte alltid eldsvådor eller andra olyckor för att människor i dag ska ”hugga i”. En slagning på ordet ”talka” i Nyans arkiv visar på en uppsjö av projekt som genomförs till stor del av frivilliga krafter. Här finns bastubyggen, valborgsbrasor, skogsfest och folkrace och mycket mer – bara de senaste åren.
Leader Åland, vars upplägg bygger på lokala engagemang och initiativ och där projekt utförs genom samarbete, berättar på sin hemsida att 285 projekt hittills genomförts genom dem. Bara i dessa projekt har över 86 300 talkotimmar inrapporterats.
”Vi stödjer insatser som förbättrar möjligheterna till kultur- och fritidssysselsättning och förbättrar områdets trivsel, vilket i sin tur påverkar tjänster och sysselsättning. Samarbete och nätverksbildning stärker den lokala samhörigheten och föreningsverksamheten”, konstaterar Leader på sin hemsida.
Sociologen Dan Sundblom intervjuades av Svenska Yle om talko för några år sedan och han lyfte hur viktigt det är att människor engagerar sig ideellt. Det är svårt att tänka sig ett fungerande samhälle utan frivilligarbete, enligt Sundblom:
”Många som är i behov av hjälp skulle bli utan det i frånvaron av frivilliga. De politiska partierna skulle vara näst intill icke-existerande utan frivilliga krafter. Och utbudet av fritidsverksamhet skulle vara väldigt begränsat och koncentrerat hos vinstsökande aktörer.”
Det lyfts ofta i dagens samhälle att individualismen är det som gäller allt mer. Och kanske är de talkokrafter vi ser mer av nu sådant som uppstår i kombination med mer individuella valmöjligheter? Vi samlas och engagerar oss utgående från gemensamma intressen eller mål framom av var vi råkar bo eller vad vi ”förväntas göra” på grund av till exempel ett visst yrke eller bakgrund.
Och det upplägget betyder alltså inte att vi slutat ställa upp och eller bry oss om varandra, det visar inte minst de tusentals talkotimmarna som inrapporterats från hela Åland eller de spontantalkor som uppstår i eldsvådors fotspår.
