SÖK
MENY
Populismens pris på Åland
Dagens dubbla ledarspaningar diskuterar nya undersökningar om såväl vaccintäckning och politikerförakt på Åland – och ser vissa samband mellan dem.
Okunskap dödar
Svenska Yle sammanställer på tisdagen Unicefs och Världshälsoorganisationen WHO:s senaste siffror om den europeiska vaccinationstäckningen och det är ingen rolig läsning. Täckningen bland barn mot bland annat mässling och kikhosta är oroväckande låg i flera europeiska länder: i vissa länder var täckningen endast 23 procent för MPR-vaccinet som skyddar mot mässling, påssjuka och Röda hund, och 51 procent för DTP-vaccinet, som skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta.
Institutet för hälsa och välfärd i Finland, THL, är allvarligt oroat, och varnar för att den lägre vaccintäckningen kan öka risken för en mässlingsepidemi, likt den som nu sprids i USA.
”På grund av mässlingssituationen i världen måste MPR-vaccinationstäckningen höjas i Finland. Det är det enda sättet vi kan minska risken för en epidemi”, säger Mia Kontio, ledande expert vid THL, citerad i Hufvudstadsbladet i tisdags.
Som Nyan rapporterade i april är situationen samma här; de facto är Ålands vaccinationstäckning hos barn bland de sämsta i landet. Anna-Maria Sjölund, barnläkare på ÅHS, berättade då att man försöker fånga upp dem som ”hamnat mellan stolarna” – främst inflyttade familjer med barn i dagisåldern.
Varför är det då på detta viset? Enligt THL har inget land uppnått samma täckningsgrad för mässlingsvaccinationerna som innan coronapandemin, och kanske är det också i pandemins uppskottade skyttegravar vi måste söka förklaringen. Skadan som vaccinmotståndarna förorsakade i allmänhetens förtroende tycks tvärtom från att läkas snarare ha blivit ett permanent ärr. Dumheterna sprids som ringar på vattnet och underlättas ytterligare när USA:s hälsominister Robert F Kennedy Jr. aktiv sprider desinformation under det nu pågående utbrottet av mässling i Texas, som redan kostat barn livet.
Vad kan vi göra? Vaccinera dina vänner i vardagssamtalet: motsäg vänligt men bestämt ogrundade påståenden vid middagsbordet, stå på dig i de sociala medierna.
Kom ihåg att okunskap dödar; låt inte hundra års medicinsk kamp vara förgäves. Sanningen är det bästa botemedlet.
Megafon eller strålkastare?
Och apropå det ja, Ålands radio rapporterar förtjänstfullt om en egen undersökning om lagtingsledamöternas kamp mot osakligheter på just de sociala medierna. 10 av 24 ledamöter instämmer i påståendet ”Hetsiga och osakliga diskussioner på sociala medier har ibland fått mig att ifrågasätta mitt politiska engagemang”. Och ännu fler ”upplever att den åländska demokratin hämmas av det politikerförakt som förekommer i samhället.”
Frågan om politikerföraktet och dess upphov är gammal och diskussionen formerar tydligt två olika lag: de som tror att det är föraktarna som är problemet, och de som tror att det är politikerna.
För opinionssidor som denna är det i sammanhanget viktigt att vara konstruktiv i sin kritik, och inte bara skälla ner politikerna; det är mer samhällsuppbyggande att ställa sig på de folkvaldas sida. Som det en gång konstaterades i tv-klassikern ”Ett resande teatersällskap”: det ska fan vara teaterdirektör, och rent generellt förtjänar alla de som sliter i lagtinget, i nämnderna och i landskapsregeringen dubbla guldstjärnor för sitt tålamod och sitt ofta tröstlöst obesjungna arbete.
För såväl ledarsidor som för politikerna själva gäller det ju att en gång för alla bestämma sig för om man vill vara megafon eller strålkastare: alltså om man vill skrika högt det man tror att folket tycker för att få det med sig, eller om man vill belysa problematiken i sakfrågorna så att väljarna övertygas om ens ståndpunkt.
För att knyta ihop dagens ledarsäck är det väl här som de åländska partierna valt olika vägar de senaste mandatperioderna. Frestelsen för dem som legat efter i opinionsundersökningarna att ge järnet med hittepå-frågor har blivit övermäktig flera val i rad, då en kombination av plötslig tunnelvurm, hets mot elhybridfärjan och tolerans mot stolliga antivaxxers åsamkat – och alltjämt åsamkar – det åländska samhället betydande smärta.
Lärdomen är väl här som ovan: Sanningen är det bästa botemedlet.
