SÖK
MENY
Pandemipanik inte lösningen
Skräcken för nya pandemier blossar upp med jämna mellanrum.
Men det är i mellanrummen som det verkliga hotet finns.
”Världen vet att en en apokalyptisk pandemi är på kommande, men ingen är intresserad av att göra något åt det.” Det skrev tidningen Foreign Policy i september förra året. Detta med anledning av publiceringen av en ny rapport beställd av FN med fokus på just smittospridning i världen. Rapporten konstaterar att det finns ett hot om en dödlig pandemi som i värsta fall kunde döda 50 till 80 miljoner människor och att världen inte är förberedd.
Men behöver vi verkligen vara så panikslagna?
”Världen är mer redo att hantera en influensaepidemi än någonsin”. Det fastslår Hans Rosling (1946–2017), läkare och professor i internationell hälsa, i sin bok Factfulness. Vi har i dag bättre sjukvård, effektivare informationssystem och större medicinsk kunskap. Men de fördelarna är inte världsompännande.
”Om mänskligheten har tur så kommer nästa influensavirus med pandemisk potential utvecklas någonstans där det går snabbt att isolera hotet – ett land med en stark, allmän sjukvård och med sjukhus där lagren är fyllda”, skriver journalisten Dayna Kerecman Myers på nyhetsportalen Global Health Now.
I utvecklingsländer står man fortfarande inför stora utmaningar när epidemier bryter ut. Fattigdom, dåliga levnadsförhållanden och brist på vatten gör både individer och hela länder mer sårbara vid sjukdomsutbrott. Kedjan är bara så stark som sin svagaste länk och steget från en lokal epidemi till en global pandemi är i dagens sammankopplade värld inte långt.
Sars, Fågelinfluensan , Ebola, Svininfluensan… De senaste årtiondena har vi sett ett flertal sjukdomar bryta ut och orsaka global panik. Men inget av dem lever upp till omfattningen av Spanska sjukan. För drygt 100 år sedan strök nämligen 50–100 miljoner människor med i den svåra influensan.
Efter Spanska sjukan kom Asiaten 1957 och Hongkong-influensan 1968.
”De tre pandemier som bröt ut under 1900-talet visar att pandemier kan skilja sig åt i fråga om hur många som insjuknar och vilka åldersgrupper som drabbas hårdast. Gemensamt är att de alla kom i minst två vågor och att sjukvården utsattes för en enorm belastning”, skriver svenska Folkhälsomyndigheten.
En av de värsta – och dödligaste – vi haft i modern tid är Aids som hittills skördat över 30 miljoner människoliv.
Varje gång smittorna börjar sprida sig kommer paniken. Men så fort de är under kontroll försvinner det allmänna intresset. Och det är ett av de stora problemen konstaterar FN:s rapport.
”Allt för länge har vi tillåtit en cykel av panik och försummelse när det kommer till pandemier; vi drar igång åtgärder när det finns ett stort hot men glömmer sedan snabbt bort dem när hotet mattas av”, skriver man i rapportens förord.
Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar håller med och konstaterar att pandemier är förutsägbara. Han poängterar att vi saknar bra varningssystem och varnade i intervjun med Uppsala Nya Tidning, som publicerades 2018, bland annat för olika typer av coronavirus, vilket vi nu sett ett utbrott av.
Enligt WHO:s senaste rapport (den 27 januari) har mer än 2 700 fall av det nya coronaviruset diagnostiserats och ett 80-tal personer avlidit med infektionen. De allra flesta fall har konstaterats i Wuhan. Fall har även bekräftats i bland annat Thailand, Japan, Sydkorea, Singapore, Australien, Frankrike och USA.
Viruset, som tros ha sin början på en marknad med djur, ser alltså ut att ha blivit en pandemi. Men vi kunde tona ner paniken och istället sprida kunskap och investera mer i vetenskapen. Och påminna oss om att det årligen dör miljontals människor i sjukdomar som vi har vaccin mot och medicin för att bota – ofta i länder med bristfällig eller dyr sjukvård. Vi tenderar att stirra oss blinda på okända eller nya hot och glömmer bort att för många är ett exotiskt virus inte den största huvudbryn (och borde heller inte vara för oss som bor i ett friskt välfärdssamhälle).
Ja, pandemier är läskiga och borde bekämpas med alla medel. Men vi borde jämna ut orostopparna så att de också finns vaksamhet och förberedelse perioderna mellan utbrotten. Panik är sällan, om inte aldrig, lösningen.
