Det talas mycket om skärmtidsbegränsningar för barn och unga. Men hur bra förebilder är de vuxna? Smarttelefonerna stjäl både familjetid och försämrar stämningen på jobbet. Men det är svårt att låta bli scrollandet.
I måndags släppte Folkhälsomyndigheten i Sverige nya rekommendationer för skärmanvändning. Men denna gång är det inte för barn, utan för vuxna. Myndigheten rekommenderar att föräldrar ska lägga undan mobiltelefonen när man umgås med barnen samt inför mobilfria zoner hemma.
Varför? Jo, för att föräldrars skärmanvändning kan påverka barn negativt. I experimentella studier har forskare sett att små barn oftare reagerar med gråt och irritation, och mer sällan med leenden och skratt, när en förälder avbryter samspelet för att använda mobilen. Forskarna har också sett samband mellan föräldrars och barns skärmvanor, där barn till föräldrar med hög skärmanvändning själva använder skärmar mer.
Det har på både internationell och nordisk nivå talats mycket om restriktioner för barn och unga. Men nu lobbar de svenska myndigheterna alltså för skärpning också hos vuxna.
Skärmanvändning borde dock inte bara begränsas i hemmet och i samspelet med barn. Det gäller alla sociala situationer.
Psykologen Per Martinsson belyser ämnet i en artikel på Hbl under rubriken Att scrolla under kaffepausen kan försämra arbetsmiljön:
”Mobilen blir en barriär som gör att vi pratar mindre med varandra. Det finns ett negativt samband att man upplever sämre arbetsmiljö, i form av brist på socialt stöd från kollegor, avsaknad av gemenskap, tillit och engagemang i arbetet”.
Som bakgrund har han enkäter med cirka 1 700 anställda i Sverige, där de äldre var mer kritiska än yngre till socialt mobilstirrande.
Redan 2007 introducerades ett begrepp för att beskriva det här osociala fenomenet: phubbing – en sammansättning av engelskans ord för telefon (phone) och att nobba eller nonchalera (snubbing). Ämnet har fascinerat forskare i beteendevetenskap allt mer de senaste åren.
En sak är klar: ju mer vi ”phubbar” desto mer socialt accepterat blir det. En ung person tycker antagligen inte att det är konstigt att i ett samtal med en kompis ta telefonpauser – där man svarar på meddelanden och kanske scrollar lite. Men det har sina konsekvenser, även undermedvetet. Ett samtal mellan två vänner där smarttelefonerna ligger framme på bordet uppfattas mindre empatiskt och tilliten sjunker mellan parterna. Phubbing korrelererar också med låg självkänsla, bristande kommunikationsförmåga och det finns till och med risk för att det orsakar beteendestörningar.
Men vad gör man då när så mycket hänger på våra telefoner? Där finns nätbanken, inlogg, alla sociala kontakter, kalendern, anteckningar och mejlen. Telefonen behövs numera för att betala, boka och planera. Den plingar och pockar på vår uppmärksamhet. Ett ständigt flöde av distraktion och även viktig information.
Nej, det är inte lätt att hålla sig borta. Men värt det. Om inte annat så för att vara bättre förebilder till de barn vi gärna förebrår kring skärmanvändning. ”Gör som jag säger, inte som jag gör” är inte en hållbar devis i längden.
Folkhälso-myndighetens uppdaterade riktlinjer
Skapa goda skärmvanor för dig själv. De påverkar barnets skärmvanor.Lägg undan mobilen när du är med ditt barn. Använd den bara om du behöver, eller när ni använder den tillsammans.Skydda och respektera ditt barn på nätet. Tänk efter innan du lägger upp bilder eller videor.
