Ledare: Heja Anton! Heja Jörgen?
Dagens dubbla spaningar kretsar kring frågan om representation. Varför det är viktigt och hur man måste bete sig när man representerar andra än sig själv.Två dagsaktuella exempel uppenbarar sig.
Heja Anton!
Det är glädjande att Anton Nilsson ställer upp i Europaparlamentsvalet i sommar. Åland ska ha en egen kandidat, och förhoppningsvis kan ett starkt valresultat återigen visa att Åland tar EU på allvar.
Det har varit ekande tyst om EU-valet i det politiska Åland sedan Mats Löfström plötsligt drog tillbaka sin kandidatur. Det är nu 80 dagar kvar till valet, och ska man ha en chans är det verkligen dags att ge sig in i leken. Nu krävs ett stort jobb för att utmana det övriga fältet.
Chanserna lär tyvärr vara små att lyckas ta en andra plats på SFP-listan. Valupptakten har störts en hel del av SFP:s interna turbulens. Det gynnar inte de åländska chanserna. För i och med att avgående partiordförande Anna-Maja Henriksson i december meddelade att hon ställer upp blev det klart att hon tänker lämna ordförandeposten. Flera högprofilerade SFP:are valde då att satsa mot ett ordförandeval och struntade i EU-valet. Det gör fältet smalare och därmed lär koncentrationen av röster bli större. Det kan alltså bli svårare att ta andraplatsen och därmed upprepa bragden från förra gången.
Henriksson är förstås storfavorit. Bakom henne finns Eva Biaudet, väletablerad riksdagspolitiker, som säkerligen har vunnit en hel del politiska poäng det senaste året tack vare sitt tydliga motstånd mot SFP:s regeringsmedverkan. Den som ogillar Henriksson har alltså redan ett starkt alternativ.
Anton Nilsson är en bra kandidat för Åland. Han kan Bryssel och har alltid gett ett seriöst intryck.
Med det sagt så är Nilsson ingen Löfström. Han har inte samma kontaktnät och samma profil utanför Åland, vilket försvårar kampanjen i riket.
Kan Åland få lite draghjälp av Nils Torvalds och Mats Löfström så ökar genast chanserna.
Heja Jörgen?
Sent i tisdags kom nyheten att Jörgen Pettersson (C) som nyligen vann talmanslotteriet lämnar sitt uppdrag som publisher (vd och chefredaktör) för branschtidningen Ålands sjöfart. Ålands sjöfart, som ägs av en stiftelse med samma namn, har starka kopplingar till rederierna och Pettersson har fått hård kritik för att det inte går att vara landskapet Ålands högsta politiska företrädare samtidigt som man är rederilobbyist.
Just kopplingarna till sjöfarten bidrog till röran i samband med talmansvalet, där regeringsblocket sprack och lotten till sist fick avgöra.
Genom att lämna Ålands sjöfart, och visa prov på att leva som man lär (Jörgen Pettersson har nämligen sagt att Centern behöver handling och inte bara ord för att ta sig ur förtroendekrisen) visar Pettersson att han är villig att satsa på sitt nya talmansuppdrag.
Det tyder också att han tänker försöka behålla det uppdraget även över nästa talmansval som sker i november. Kan det till och med vara så att Pettersson stärker sina aktier i kampen om ordförandeskapet i Centern tack vare tisdagens besked?
I alla fall dämpar han kritiken genom att officiellt lämna över den dagliga verksamheten för branschtidningen till kollegan Stefan Norrgrann, tidigare vd för Nya Åland, som sedan starten 2016 har ansvarat över annonsförsäljningen i tidningen.
Frågan är hur permanent lösning det här är, och hur mycket den gamla publishern finns kvar i kulisserna. Att det redan nu är svårt att tyda vem som har skrivit texterna i tidningen spär på en sådan misstanke.
Norrgrann är kompetent och kan tidningsvärlden, men Jörgen Pettersson har stått för en stor del av texterna i tidningen själv. Om Norrgrann tar över Petterssons jobb rakt av så innebär det en ny utmaning för tidnings-vd:n.
Och vad händer till exempel om Pettersson mot förmodan skulle förlora talmansvalet i november? Gör han snabb comeback i tidningsbranschen?
