På grund av sparkrav blir det ingen julfest för ÅHS personal i år. Samtidigt upphandlar landskapet just nu sitt eget firande, vilket har väckt stor upprördhet. Men en lösning finns – slå ihop festerna och påbörja traditionen av ett gemensamt, om än lite mer sparsamt, firande för alla landskapets anställda.
Det har varit ett tufft år för personalen på ÅHS. Införandet av det nya vårdinformationssystemet Cosmic har inneburit en hög arbetsbelastning för alla inblandade, utöver allt befintligt jobb och de sparkrav som verksamheten sliter med. Enligt ÅHS styrelseordförande var slopandet av julfesten ett av förslagen som personalen själva kom fram till – för att ha pengar kvar till att behålla tjänster på ÅHS.
Det måste kännas nedslående för alla inblandade att hårt jobbande personal som vårdar våra sjuka och behövande måste välja mellan en stund av avslappnat firande och julglädje eller att se någon av sina kollegor få gå. En julfest är ingen mänsklig rättighet, men att få en respit från ett tungt arbete och njuta av en trevlig stund med kollegor – fri från tankar på sparkrav och effektivitet – kan göra mycket för både arbetsglädjen och -moralen. Det är en investering i personalen och trivseln på jobbet.
Samtidigt som ÅHS avstår sin julfest planerar landskapet sitt egna firande, med minimikrav på mängden oxfilé som ska serveras. Det har man all rätt att göra. Formellt sett är det inte landskapets ansvar att se till att ÅHS får en julfest. Det är två olika verksamheter med egna budgetar och dessutom har landskapet redan skjutit till extra pengar till ÅHS i och med årets ändringsbudget – både för att täcka driftskostnader och nya investeringar.
Beslutet att spara in på julfesten är alltså ÅHS eget. Men känslan man lämnas med är ändå den av orättvisa, att vissa får allt och andra ingenting.
Frågan som uppstår är – varför inte gå samman i ett gemensamt firande? Sist och slutligen finansieras båda verksamheter med samma skattemedel. Att införliva ÅHS julfest med landskapets kan inte vara en omöjlighet. Tvärtom skulle det vara ett sätt för landskapsregeringen att visa uppskattning för sjukvårdspersonalen och deras arbete, som vi alla är beroende av. Det skulle kanske inte fungera med det nuvarande upplägg och kostnadstak som landskapet behöver förhålla sig till i festplaneringen. Men istället kan det bli en mindre påkostad variant – för fler personer.
För ÅHS kommer det aldrig att finnas stora summor över, vården kan sluka oändligt med pengar i strävan att hjälpa så många människor som möjligt. Om sjukvårdspersonalen måste välja mellan goda förutsättningar att genomföra sitt jobb eller en festkväll är det självklart att de väljer det tidigare. Om inte landskapet ingriper finns risken att traditionen för ÅHS blir en utebliven julfest snarare än tvärtom. Ett gemensamt firande för alla landskapets anställda hade varit en sund framtidslösning. För dessa två verksamheter, som dessutom har så tätt samarbete, skulle det också vara positivt att umgås mer över verksamhetsgränserna i en avslappnad miljö. Låt julfesten bli en bro mellan två av Ålands viktigaste samhällspelare.
