Förtroendet för Åland Post måste återupprättas
Åland Post-domens efterspel har, vid sidan av tragedin på det mänskliga planet, tagit bisarra proportioner.
Det är nu upp till landskapsregeringen att återupprätta förtroendet för Åland Post.
Att styrelseordföranden igår kväll meddelade att han lämnar med omedelbar verkan är ett rimligt första steg.
De uppgifter som framkommit de senaste dagarna visar tydligt att styrelsen har brustit – både vad gäller själva rättsprocessen och efterspelet.
I fredags, i samband med att hovrättsdomen förkunnades, skrev Åland Posts styrelseordförande Dan E Eriksson i ett pressmeddelande att Åland Post ”löpande stått för kostnaderna för samtliga åtalades försvar”.
Det fick de inblandade att reagera. Styrelsen hade nämligen under pågående rättsprocess satt ett tak på hur mycket bolaget var berett att betala för de juridiska ombuden per timme. Beslutet fattades efter att den tidigare styrelsen bestämt att bolaget ska betala samtliga juristkostnader och arbetet redan var i full gång.
När Dan E Eriksson fick följdfrågor om detta under måndagen menade han att styrelsen behövde ta kontroll över de ”skenande” juristkostnaderna. Åtgärden ledde till en lägre slutnota för Åland Post men fakturorna försvann inte – de bytte bara mottagare.
Summor på några tiotals tusen euro bör också ställas i relation till att posten i rättegången dömdes att betala en samfundsbot på 75 000 euro samt betala 1,4 miljoner euro till staten för den vinst bolaget anses ha gjort på samarbetet med Authentic Produce. Rimligtvis borde de rättegångskostnader som nu föll på de anställda inte ha varit avgörande för postens balansräkning – speciellt eftersom det bara var de två som dömdes som drabbades av kostnadstaket. För en privatperson är femsiffriga belopp förstås däremot betydande.
Det blir ännu märkligare när man läser hur styrelsen resonerade i samband med domen. Följande gick att läsa i pressmeddelandet:
”För bolagets räkning är det en lättnad att både dess högsta ledning och samtliga nuvarande anställda helt frias från brott.”
”Åland Post konstaterar att hovrätten snarare anser att det är två tidigare enskilda anställda som bär ansvaret för det inträffade”.
Den enda kritik som lyfts från styrelsen i själva pressmeddelandet är att 1,4 miljoner euro ska betalas till staten. Det verkar dessutom finnas en acceptans för att två personer fick bära skulden – vilket förstås är anmärkningsvärt.
För det första handlar det inte om att någon har utnyttjat kryphål för egen vinning – utan om människor som har utfört sina arbetsuppgifter i ett väletablerat system.
För det andra frias inte den högsta ledningen helt. Den representerar sist och slutligen bolaget som dömdes till samfundsbot.
För det tredje utgår hovrättsdomen från sådant som kan ledas i bevis – det är sällan hela sanningen.
Hovrätten konstaterar bland annat att den ena personen som dömdes uppenbart har ”agerat på instruktioner av en överordnad inom bolaget” men att det inte har blivit klarlagt vem det är. Hovrätten konstaterar också att en annan person, som inte dömdes, har medverkat till att avtal mellan Åland post och Authentic Produce ingicks och att hen kände till innehållet. Rätten konstaterar att personen inte har haft en sådan beslutanderätt eller övervakningsskyldighet som innebär straffrättsligt ansvar.
Det räcker med de här två resonemangen för att se att två enskilda individer inte allena kan bära ansvaret för det inträffade.
Både den ena chefen och anhöriga till den andra chefen, som gick bort plötsligt efter domen, är dessutom kritiska till ledningens agerande i samband med såväl rättegång som domslut. De säger att lite eller inget stöd har erbjudits från företaget och det är uppenbart att informationen som har nått dem har varit bristfällig. Till exempel det faktum att rättegångskostnaderna i samband med en fällande dom räknas som en löneförmån och därför är skattepliktiga var ingenting som de åtalade hade informerats om trots att det handlar om stora summor pengar.
Det är tydligt att Åland Post har brustit i sitt ansvar gentemot de inblandade i rättsprocessen. Ett helägt landskapsbolag och en samhällsinstitution som Åland Post måste klara av att ta hand om sin personal, både nuvarande och tidigare, på ett bättre sätt. Det måste också tydligt sägas att postens ansvar för de inblandade inte tar slut när de slutar sin anställning.
Det finns anledning till självrannsakan hos Åland Posts ledning, inte bara styrelseordföranden. Att Dan E Eriksson sent i onsdags kväll meddelade att han slutar som ordförande är ett klokt beslut och ett rimligt första steg. Den förtroendekris som har drabbat Åland Post efter de senaste dagarnas rapportering är allvarlig och tilliten till bolaget måste återupprättas. De kommande dagarna lär vi få svar på flera frågor som ännu inte har besvarats.
Beslut ska fattas om man ska söka prövningstillstånd i Högsta domstolen. Det hade varit rimligt att försöka ge de dömda, och anhöriga, en möjlighet till upprättelse. Och så ska frågan om ersättning av rättegångskostnaderna lösas.
Ägaren, landskapsregeringen, har jobb kvar att göra i arbetet att återskapa förtroendet – men nu går stegen i rätt riktning.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
