Finland förtjänar bättre
Regeringen hyser förakt mot människor med stor kunskap och faktaunderlag. Finland förtjänar bättre än så.
Juha Sipiläs (C) regering har levererat ovanligt många lagförslag som strider mot med grundlagen. Justitiekansler
Jaakko Jonkka säger att han gjort allt för att fixa regeringens problematiska lagförslag, men hans åsikter kallt har ignorerats. Eftersom justitiekanslern inte kan stoppa lagar, utan bara ge en rekommendation till regeringen att dra tillbaka de problematiska förslagen har lagarna gått vidare till riksdagens utskott. Tjänstemän ska också ha hänvisat till regeringens strama tidtabell och konstaterat att lagen inte hinner granskas av grundlagsutskottet.
Det kunde Helsingin Sanomat rapportera i går i en lång intervju med justitiekanslern. Helsing Sanomats artikel väcker förundran, förfäran och framförallt flera frågor. Kritiken från flera sakkunniga var hård. Längst gick professor Göran Djupsund som tyckte att regeringen borde avgå.
Trots uppståndelsen var statsministern tyst. I stället för att svara på journalisternas frågor skrev statsministern ett blogginlägg. I det konstaterar han att god lagberedning är ett centralt element i en rättsstat. Ett ickesvar som är lätt att hålla med om. Men de kritiska frågor som artikeln väcker besvarar han inte.
I blogginlägget konstaterar Sipilä att statsrådet självklart tar kritiken på största möjliga allvar. Att det är statsministern själv som slimmat till förvaltningen och är ytterst ansvarig för den glömmer han saligen bort.
Att regeringen rusar med sina lagförslag handlar inte bara om jourreformen som väckt stor uppmärksamhet.
Helsingin Sanomat ger exempel på flera lagar där regeringen trampat i klaveret rejält och inte fått igenom sitt förslag: lagen om att invandrare ska få lägre utkomststöd än infödda finländare och lagen om att höja bötesavgifterna med motiveringen att statskassan behöver mera intäkter. Båda har fått nobben av grundlagsutskottet. Enligt intervjun ska
Jonkka ha erbjudit ministerierna hjälp för att undvika motsvarande missar. Den har regeringen inte tagit emot. Där med faller också Sipiläs argument om att lagberedningen är väldigt pressad.
Genom att välja Jari Lindström (Sannf) till justitieminister har statsminister Sipilä dessutom satt sig i en svårare situation än han behövt. Fram till år 2000 var justitieministern tvungen att ha en juristexamen. Det kravet försvann då den nya grundlagen trädde i kraft. Den stora majoriteten av justitieministrarna har ändå haft en juristexamen, det har Lindström inte. I stället har Lindström satts på en nästintill omöjlig uppgift. Han ska vara både justitieminister och arbetsminister i en tid då arbetslösheten är högre än på länge. Hade Lindström haft en juristexamen kanske de grundlagsvidriga förslagen inte kommit så långt.
Att lägga fram lagförslag som uppenbart strider mot grundlagen är ett enormt slöseri med skattemedel. Men slöseriet med skattemedel är inte det värsta. Det största problemet är att Finland har en statsminister som inte väljer att lyssna på sakkunniga när han skulle behöva göra det som mest. Under sin mandatperiod har Sipilä upprepade gånger visat att han gärna väljer och vrakar vilken fakta han tar till sig. Ett exempel på det var då han i direktsändning på bästa sändningstid i Yles tv-kanal talade om ”att det finns all världens docenter som säger vad man inte får göra”. Genom sin kommentar odlade statsministern ett bildningsförakt. Nu visar han med sina konkreta åtgärder visar att han struntar i grundlagen. Finland förtjänar bättre än det här.
