Fientlig inställning mot medier gagnar ingen
Hot, förlöjliganden och konspirationsteorier. I polariserande frågor blir medierna ofta måltavla. Detta kallas ”fientliga medier -fenomenet” och underminerar inte bara synen på journalistiken, utan också synen på sanning.
”Medierna är sponsrade av den farmaceutiska industrin”. Så lyder en punkt i ett Facebookinlägg som en ålänning delat och som fått många tummar upp. Under en demonstration för några veckor sedan återfanns en skylt med texten ”Nya Åland och tidningen Åland är viruset”. Tonläget bland de som är skeptiska mot vaccin är högt och drar även med sig journalister och mediehus i konspirationsteorierna. Det kan ha farliga följder, som man kunde se i huvudstaden i helgen.
Reportrar och fotografer från åtminstone Yle, Iltalehti, MTV-nyheter och Iltasanomat utsattes för hot och förolämpningar under helgens Convoy Finland-demonstration, där slagorden var ”nej till vaccinpass” och ”för frihet”. Det fanns även situationer där demonstranter försökte ta reportrarnas arbetsverktyg. Händelserna föranledde Chefredaktörsförbundet PTY att gå ut med en viktig påminnelse: journalister är inte inblandade i demonstrationerna utan rapporterar om händelserna till alla finländare.
Liknande fientliga tongångar mot medier återspeglas även i andra polariserande frågor, såsom klimat, politik och invandringsfrågor. Människor har i konfliktfyllda ämnen en tendens att uppfatta medierna som missgynnande av den egna ståndpunkten. Detta kallas i medieteori ”fientliga medier-fenomenet”.
”Möter vi ett budskap som går emot våra egna uppfattningar tenderar vi (…) att uppleva det som fientligt vinklat om detta innehåll antas nå en stor heterogen publik”, skriver Jesper Strömbäck och Bengt Johansson i boken Misstron mot medier som publicerades av Institutet för mediestudier 2017.
Författarna nämner som exempel en svensk studie som visar att borgerliga läsare som läser en borgerlig morgontidning anser att den egna tidningen är mer balanserad på nyhetsplats än borgerliga läsare som läser en tidning med annan politisk färg. På liknande sätt anser vänsterväljare med borgerlig morgontidning i högre grad att partifärgen lyser igenom i nyheterna.
Vår läsning av mediematerial är alltså starkt färgad av våra egna övertygelser, åsikter och verklighetsuppfattning.
Oftast är det inte heller det som medierna faktiskt rapporterar om som väcker mest ilska och missnöje, utan vad som lämnas utanför.
I dagens internetbaserade värld finns det mer information och fakta tillgängligt än någonsin förr. Den australiensiske författaren Mark Andrejevic konstaterar i sin bok Infoglut – hur för mycket information förändrar sättet vi tänker att ”i samma stund som vi har teknologin som gör det möjligt för oss att informera oss som aldrig förr, så blir vi samtidigt konfronterade med insikten om omöjligheten i att någonsin bli fullt informerad”.
Det är där som journalister och medier kommer in. Mediers roll är att hitta, bearbeta och granska information från trovärdiga källor samt göra den tillgänglig för läsare och lyssnare. Det är omöjligt, och ibland inte motiverat på olika grunder, att få med allt. Det kommer dock aldrig att blidka den hängivna internetforskaren. Det brukar sägas att den fundamentala frågan på internet lyder: varför blev inte jag tillfrågad?.
”Det vi ser nu är en kollision mellan två motstridiga sanningsideal: en som är beroende av tillförlitliga förmedlare (journalister och experter) och en annan som lovar en illusion om direkt tillgång till sanningen själv”, skriver William Davies i The Guardian under rubriken ”Varför kan vi inte komma överens om vad som är sanning längre?”.
En hälsosam kritik av medier och journalisternas värv är välkommet och främjar både demokrati och den allmänna debatten. Men steget verkar vara skrämmande kort från legitimt ifrågasättande till ett konspiratoriskt förlöjligande av medierna och rena hot. Det gagnar ingen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
