SÖK
MENY
Den digitala världens lockelser
Man ska inte vara alarmistisk i onödan vad beträffar den nya tekniken. Men en hälsosam skepsis kan vara på sin plats – och mer kunskap om mojängerna vi ständigt bär med oss.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson är en sportig typ som ofta är ute och joggar. När han gör det måste han alltid ha sina livvakter med sig: det finns en tydlig hotbild mot alla politiker av hans dignitet. Detta vet den svenska säkerhetstjänsten bättre än de flesta andra i Europa – det påstått trygga lilla landet mitt i Skandinavien har ju trots allt, förfärande nog, sett både en statsminister och en utrikesminister mördas i modern tid.
Desto märkligare är det att Säpo inte kontrollerat vad livvakterna lägger ut på nätet. Dagens Nyheter avslöjade förra veckan att Kristerssons sju livvakter glatt loggar in sig på träningsappen Strava när de är ute och löper med statsministern eller bara är med honom på resor. Och appen Strava publicerar detaljerade uppgifter om sina användares rörelsemönster och vanor, helt öppet.
När Kristersson med fru besökte Åland i oktober förra året kunde man med hjälp av Strava lätt se att Sveriges statsminister bodde på Park och besökte S:t Görans kyrka.
Det kan tyckas ofarligt – men det är det definitivt inte.
DN skriver:
”2023 mördades en rysk tidigare ubåtsbefälhavare i ett dåd som ryska åklagare anklagade ukrainsk underrättelsetjänst för att ligga bakom. Mannen hade öppen profil på Strava och mordet tros ha möjliggjorts genom att hans rörelsemönster kunde kartläggas, rapporterade CNN.
I fjol avslöjade franska Le Monde hur livvakter till flera världsledare spred information av samma karaktär genom Strava.”
Avslöjandet visar hur sårbara vi är inför den digitala världens lockelser. Det är inte helt självklart enkelt att begripa att träningsappen man använder kan brukas för att kartlägga ens arbetsgivares rörelser, även om man kunde kräva att Säpos livvakter borde fatta sådant – det är ju trots allt deras jobb. Men vi vanliga dödliga är inte alltid medvetna om hur detaljerat våra apparater registrerar våra förehavanden.
Men begrunda: telefonen du jämt bär med dig är en avancerad spionapparat som ständigt kartlägger dig; alla dina rörelser loggas och lagras i backupfunktionens moln; har du ett gratis epostkonto så scannar eposttjänsten dina mejl och din digitala assistent lägger på minnet vad du frågar den om.
Och då har vi inte ens gått in på all information du tanklöst delar med dig av på de sociala medierna:
Dina familje- och vänskapsband.
Din politiska åskådning.
Dina preferenser, åsikter, alla dina tankar, om smått och stort.
Härifrån hoppar tanken lätt till: Hur skulle det bli om myndigheterna samkörde all denna information om dig med allt de själva vet:
Dina inkomster.
Ditt brottsregister.
Dina medicinska data.
Vilken hemsk värld det vore!
Nå, den världen är redan en realitet för 1,5 miljarder människor.
Megan Stack, krönikör i New York Times, rapporterade den 28 juni om ett återbesök i Kina, där hon tolv år tidigare arbetat som korrespondent. Hon inleder texten med något positivt: brottsligheten verkar nästan ha eliminerats. Hon kan lämna sina väskor var hon vill, får hon höra – ingen stjäl något längre. När hennes son tillfälligtvis försvinner i en folkmassa lugnas hon med: ”Ingen fara. De hittar honom.”
Vilka? Kamerorna.
I Kina finns nu överallt överallt överallt kameror, styrda av ansiktsigenkänning. I trafiken, i butiken, på stan, i varje gathörn. Stora AI-system håller koll på allt och alla och vet vilka som gör vad, eftersom all information redan är samkörd. Och då i stort sett alla i Kina är inloggade på WeChat – en allt omfattande app med vars hjälp man kommunicerar, chattar, gör bankärenden, shoppar och deltar på sociala medier – är varje medborgare total i händerna på regimen (som WeChat lämnar all sin information till).
Så om, till exempel, medborgare Xiu på sociala medier uttryckt sina varma känslor för ornitologi, samtidigt som ett stort fågelreservat ska demoleras för ett nytt fabriksbygge i den angränsande regionen från Xius hemstad, räkna inte med att Xiu kommer att kunna ta sig till de förväntade demonstrationerna. WeChat kommer inte att låta honom köpa en tågbiljett dit, nämligen … Och ve den medborgare som gör det åt honom – han eller hon registreras då av kamerorna och blir till ännu en post i diktaturens arkiv, för framtida samkörning.
Fast västvärlden är ju inte Kina, invänder kanske den skeptiske. Megan Stack påpekar dock i sin essä i The Times att det var just detta Elon Musk var ute efter när han kortvarigt styrde sitt DOGE (Department of Government Efficiency) och försökte lägga vantarna på all information om medborgarna han över huvud taget kunde komma över: finansiella transaktioner, sjukjournaler (inklusive psykiatriska utvärderingar), allt allt allt.
Lägg därtill att WeChat är förebilden för den nya affärsmodell som Musk försöker förvandla plattformen X till …
Hotet från den nya tekniken är reellt men går förstås att hantera. Allt börjar med medborgarkunskap.
Så, ut och lär dig, nutidsmänniska. Mojängen i din ficka är inte BARA din kompis.
