Centerkris blev en regeringskris
Finlands regering förhandlade om ramarna för den ekonomiska politiken för sjunde dagen i går och resultatet är osäkert. Det har pratats om regeringskris i flera dagar redan, men efter Centerns val att rösta med oppositionen i grundlagsutskottet gick krisen ännu ett snäpp djupare. Frågan är om Centern kan få ordning på sin identitetskris innan landet står utan regering?
Finländsk politik är drabbat av turbulens och oroligheter. När det här skrivs på tisdagseftermiddagen är allt oklart. Men vad är det egentligen som hänt?
Det är kutym att finländska regeringar gör en halvtidsöversyn mitt i mandatperioden, där man checkar av vad som gjorts av regeringens att göra-lista och vilka saker som finns kvar. Samtidigt kollar man hur det ligger till med nivån i kassavalvet. Går planerna och pengarna ihop?
Nå, den här regeringsperioden blev ju inte som tänkt på grund av coronapandemin. Förra året växte Finlands statsskuld på ett dramatiskt vis och att situationen nu skulle vara tuff var väntat.
Men att det skulle bli så här dramatiskt – där flera ministrar rakt ut säger att de inte vet hur det går, var ändå oväntat. Från början hade man avsatt två dagar för förhandlingarna.
Bakgrunden är, förstås, komplex, men man kan förenkla det till en ekonomisk och en politisk dimension – och om man kryddar med lite pandemi blir det en djup kris.
Först ekonomin. Finland ligger dåligt till. Redan före pandemin var Finlands situation kass. Det senaste decenniet har statsskulden växt varje år, befolkningstillväxten är långt i från tillräcklig, sysselsättningen är dålig och näringslivet och industrin borde leverera mera. Sedan kom pandemin och gjorde det mesta värre.
Och så den politiska dimensionen. Centern har varit ett stort och statsbärande parti i decennier i Finland. I riksdagsvalet 2019 förlorade man stort och partiet förberedde sig på en plats i oppositionen. Regeringsförhandlingarna utvecklades ändå så att Socialdemokraterna till slut lockade – eller mutade – Centern att bli en del av regeringskvintetten. Betet blev smaskiga centerfrågor i form av bland annat en landskapsreform, bevarande av hemvårdsstödet och viktiga ministerposter.
Redan här byggdes konflikter in i regeringssamarbetet: Centern och De gröna är motsatser till varandra i många politiskt heta frågor. Takten på avvecklingen av torvproduktionen, som det varit mycket snack kring nu, är en sådan. Även om just den frågan borde vara en detalj just nu.
Väljarna har ändå inte köpt partiets medverkan i regeringen, vilket visar sig tydligast i att Centerns väljarunderstöd är fortsatt lågt. Och nu närmar vi oss kärnan till de utdragna regeringsförhandlingarna: Centerns vägval, att motvilligt gå med i en grön socialdemokratisk regering, har inte lönat sig, trots alla vinster man gjorde i regeringsprogrammet.
Utan nu står Centern mitt upp i en stor identitetskris. En delorsak är förstås den globala trenden urbaniseringen. Det går ju i gemen inte så bra för centerpartier nu, se bara på Sverige.
Läget blir inte bättre av att De gröna, som kanske har minst att vinna på en regeringskris, gjort otaliga utspel mot Centern om det mesta, bland annat torven.
Samarbetet inom regeringen har förstås inte heller blivit bättre av att ministrarna – på grund av pandemin – inte kunnat träffas och bygga en bra lagkänsla. Personliga relationer ska aldrig underskattas, det gäller även på högsta nivå.
Vem har något att vinna på den här krisen? Ja, det är mycket oklart. Gröna har som sagt ingenting att vinna på sina pikar och utspel och de hade gärna fått ha lite bättre självkontroll. Om regeringen faller kommer De gröna inte vara med och leka fram över. Statsminister Sanna Marin (SDP) har sagt nej till en minoritetsregering.
Centerns eventuella vinst är höjd i dunkel. Är alternativet en plats i oppositionen? Finland står också inför kommunalval i juni, ett val som Centern borde lyckas i eftersom stor del av landets kommuner är centerledda. Att nu med buller och bång ställa till med kris och eventuellt sätta sig i oppositionsbåset inger knappast förtroende bland väljarna.
Tänker Centern att de kan fälla Marins regering – vilket sannolikt leder till nyval – och tro på att få vara med i en samlingspartistisk-sannfinländsk regering? Det är knappast förtroendeingivande, varken för centerväljarna eller framtida regeringssamarbeten.
På tisdagseftermiddagen tog krisen en ny vändning – mot det sämre hållet. Riksdagens grundlagsutskott beslutade att riksdagen måste godkänna EU:s återhämtningsfond med kvalificerad majoritet, alltså två tredjedelar. Grundlagsutskottet, som ska vara det opolitiska utskottet som enbart prövar juridiken, sprack på ett oväntat sätt i frågan. Centern röstade med Sannfinländarna och Samlingspartiet och de vann med minsta möjliga marginal.
Vad det här betyder i praktiken är att riksdagen kan fälla hela EU:s återhämtningsfond (som även skulle ge cirka 12 miljoner till Åland).
Sannfinländarna och Kristdemokraterna har meddelat att de röstar mot fonden. Det betyder att den stukade regeringen (alltså SDP, SFP, Gröna och VF) måste få Samlingspartiets stöd för att få Finlands andel av fonden godkänd i riksdagen.
I EU har Samlingspartiets grupp stött fonden, men på hemmaplan har flera högerprofiler ställt sig kritiska. Utfallet är alltså oklart.
I det här skedet är det lätt att tänka på det finska uttrycket ”Kepu pettää aina”, att Centern alltid sviker.
Även om Centern har rätt när de i regeringsförhandlingarna krävt åtgärder för att gå mot en finländsk samhällsekonomi i bättre balans, hade man gärna hoppats på större mognad och insikt om att det kan ta sin tid och att det, om man en gång väljer att sitta i regering, kan kosta.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
