Att leva i en tid av överflöd
Att tala om överflöd när Europa härjas av krig, elpriserna når skyarna och vi inte vet hur det blir i i vinter, låter det världsfrånvänt? Det oaktat råder det ett överflöd just nu, ett överflöd av mat som vi ska ta tillvara.
Det var när jag putsade morötter till snålsoppan som jag började fundera på vintern. Vad man kan köpa och lagra och hur långt vi skulle klara oss utan import. Man ska ju numera hålla sig med ett kristänkande.
En färsk utredning visar att Åland har högsta självförsörjningsgraden av de stora nordiska öarna. Man kunde tro att Grönland med sin inlandsis skulle ligga sist, men det gör faktiskt Bornholm.
Självförsörjningsgraden på Åland beräknas till nästan 60 procent. Vi har mjölk, kött, spannmål, frukt, grönsaker, rotfrukter, fisk. Utbudet är fantastiskt. Det är bara att förse sig.
Den som har möjlighet att lagra svalt kan passa på nu att köpa inte bara äpplen utan också morötter, purjolök, rödbetor och annat som tål förvaring. Man behöver inte ett elkylt skafferi eller en gammaldags jordkällare. Det fungerar bra med en låda på balkongen, en låda invändigt klädd med styroxskivor!
Frysen kan man ladda med bönor och tomater, skurna i bitar. De gör sig bra i olika grytor under vintern.
En självförsörjningsgrad på 60 procent. Vad är det vi inte har? Kaffe, te, socker, salt. Under nödår har man lyckats ta fram olika slags surrogat. Det ska förhoppningsvis inte behövas. Men i övrigt? Ett bekymmer påstås vara transporterna. Det vill säga om Åland blir isolerat så blir vi inte av med våra äpplen, mjölken, fisken som exporteras. Ett välfärdsproblem om man ser det på kort sikt, ett scenario som vi (med god tur) bör kunna bortse ifrån.
Vi lever med andra ord en lyxtillvaro vad gäller mat. Det hindrar ju inte att en och annan ifrågasätter om viss mat är riktig mat. Är soppa mat? Är gröt mat? Visst sjutton! Om våra förfäder orkade med tunga dagsverken med soppa och gröt i magen så gör vi det i dag också. Med den skillnaden att vi kan variera från dag till dag.
Finlands försvarsminister hävdade för några år sen att soldater inte orkar strida utan kött. Det diskuterades nämligen att införa en vegetarisk dag på garnisonerna. Den försvarsministern hade nog ingen aning om hur litet kött det var i den ärtsoppa som soldaterna serverades under senaste krig.
Ok, det var en parentes. Så vart vill jag komma?
Vi må ha en besvärlig vinter framför oss. De trista och svåra pandemiåren har följts av krig och inflation. Men vi har det ju så otroligt bra jämfört med många andra.
Vi lever i ett överflöd, som vi ska ta vara på och njuta av.
Det perfekta tillfället att förse sig är nu, under Skördefesten. De som öppnar sina gårdar för besökare visar fram ett enormt utbud och vad man kan göra av allt det fina. Plus att vi vet vem som odlat och hur det odlats. Också det en lyx.
Har man inte möjlighet att just nu köpa hem och lagra så kan man låta sig inspireras och samla på idéer för framtida bruk. Produkterna försvinner inte efter Skördefesten, de finns att köpa. En del kan köpas direkt från odlarna, annat finns i butikerna.
Pointen är att så långt som möjligt hålla sig till det lokala utbudet. Trots överflödet vi ser nu är det kärva tider för många. Det är inte bara för oss konsumenter som priserna stiger, det gör de också för producenterna. Och dem vill vi ju ha kvar, så genom att stötta varandra stöttar vi oss själva.
Och ifall någon undrar: Snålsoppan har fått sitt namn inte för att den är snålt tilltagen utan för att den får snålvattnet att rinna.
