SÖK
MENY
Är den fransk-tyska alliansen stark nog för att lotsa Europa ur krisen?
Tyskland och Frankrike har nu ledare som vill lotsa Europa genom den pågående krisen. Men samtliga pressas av populister på hemmaplan.
Friedrich Merz har nu varit förbundskansler i drygt en vecka, efter en osedvanligt tuff start. För första gången i den tyska historien godkändes inte en förbundskanslerkandidat i den första omröstningsomgången. När man väl har kommit så långt i det politiska arbetet ska allt vara förhandlat och klart, därför blev nederlaget ett rejält fiasko för Merz och hans kristdemokrater.
Förståsigpåarna tolkade missnöjesrösterna som en varning, eller kanske missnöjesyttring mot läget som varken CDU eller Socialdemokraterna är nöjda med men som de ändå måste acceptera. Vem som röstade nej får vi inte veta eftersom valet är hemligt. Men klart är att Merz inleder sin mandatperiod skadeskjuten.
Det var ju precis det som inte borde hända.
Alternativ für Deutschland, AfD, jublar och vill utlysa nyval samtidigt som partiet stadigt klättrar i opinionen. AfD pekar på den politiska turbulens som kulminerade i nyval under förre kanslern Olaf Scholz och som nu verkar fortsätta under Merz – etablissemanget de vänder sig emot har svårt att leverera svar eller hållbara samarbeten.
Europa behöver ett starkt Tyskland. Mardrömmarna från andra sidan Atlanten har blivit verkliga, samtidigt som insatserna blir allt högre i Ukraina. Nu om någonsin behövs ett stabilt ledarskap från flera av de stora europeiska länderna. Många hoppades att Merz skulle vara lösningen, men frågan är om han kan leva upp till sådana förhoppningar.
Det är inte bara Tyskland som har problem på hemmaplan. Emmanuel Macron chansade för ett år sedan med att utlysa nyval som inte gick vägen. Och läget fortsätter vara spänt i Frankrike, med en svag regering och politiska låsningar. Bara att få igenom en budget tog sju månader.
Det påminner även om läget som Storbritannien befinner sig i. Även om Storbritannien har lämnat EU så har man inte lämnat Europa. Den brittiska premiärministern Keir Starmer har trevande närmat sig EU och i frågan om stödet till Ukraina har britterna varit väldigt tydliga.
Men Starmer har precis som sina kollegor ett besvärligt läge på hemmaplan – i lokalvalen förrförra veckan tog Nigel Farage och hans högernationalistiska Reform UK en chockseger vilket genast skapade debatt huruvida just Farage kan bli nästa brittiska premiärminister.
Merz ville dock genast visa handlingskraft och besökte Emmanuel Macron redan det första dygnet som kansler. Tidigare har ledarsidan hoppats på att Merz och Macron ska skapa ett samarbete á la François Mitterand och Helmut Kohl. Hoppet lever än och ambitionerna finns även om Merz och Macron också försvarar sina nationella intressen. En aktuell tvistefråga är frihandelsavtalet med sydamerikanska länder där Merz ser möjligheter att få fart på ekonomin och samtidigt minska beroendet från USA, samtidigt som Macron är rädd för att avtalet ska leda till en stor import av råvaror som utarmar det franska jordbruket. Den typen av frågor får inte stå i vägen för det fransk-tyska samarbetet om Europa ska klara av att navigera en tillvaro som styrs av Donald Trump och Vladimir Putin.
Den här texten har inte osat framtidstro, men det finns.
Ledarna för Tyskland, Frankrike och Storbritannien befinner sig i liknande situationer i respektive land – men de har ambitionen att leda Europa ur vad som faktiskt måste karaktäriseras som en kris. Hade ledarna i stället varit Nigel Farage, Jordan Bardella och Alice Weidel hade prognosen varit betydligt mer dyster.
