Det är ingen liten fjäder i hatten för Nordens institut på Åland att stå som värdar för Staffan Westerbergs och Hans Perssons gemensamma konstutställning, med målningar, dockor och skulpturer. – Vi är mycket stolta, säger Tasso Stafilidis, direktör för Nipå.
Äldre läsare kanske minns Staffan Westerberg för hans egensinniga barnprogram i svensk tv, som ”Vilse i pannkakan” och ”Lillstrumpa och Syster Yster”, på 1970-talet. Men han är också författare, dramatiker och bildkonstnär. Hans livskamrat Hans Persson är professor emeritus från Sveriges lantbruksuniversitet och amatörmålare.
– De har levt ihop i 50 år, och har akvareller i högar hemma. Hans har målat i hela sitt liv men aldrig ställt ut. Det är unikt, inte bara att Hans ställer ut för första gången, utan att de ställer ut tillsammans, säger Tasso Stafilidis.
Förutom Hans Perssons akvareller ska utställningen också omfatta Staffan Westerbergs olika dockor och figurer, inklusive skulpturen Bäckahästen i balsaträ, och Storpotäten (chans för fragila 60-talister att driva ut den barndomsdemonen), och målningar.
– Mina motiv är mest barnsliga, som snölyktor. Hans är mer verklighetsbaserade, säger Staffan Westerberg per telefon vid pressträffen.
– Jag skickar med ett porträtt av Vladimir Putin, ett som avbildar åldrande och lidande. Jag målar krig, människor som lider. Varför kan människor inte umgås med varandra utan att börja kriga om småsaker? säger Hans Persson.
– Jag målar mer önskedrömmar, säger Staffan Westerberg.
Föräldrarna förstod inte
Staffan Westerberg ställer sig filosofiskt till anklagelserna för att ha förstört generationer av svenska barn med sina konstiga tv-program.
– Alla råkar ut för besvikelser. Man måste genomlida hemskheterna och gå vidare.
Hans Persson konstaterar att Staffan Westerbergs mångåriga arbetsparhäst Kristina Lugn blev attackerad på liknande sätt.
– Barnen var begeistrade, det var föräldrarna som inte förstod, säger han.
Staffan Westerberg tror detsamma, och berättar om när han en gång träffade en mamma och hennes lille son efter en föreställning på Dramaten.
– Mamman sa till mig att hon förstod ingenting, men sonen sa till henne ”men jag kan förklara för dig, mamma”.
Ensamt barn
Staffan Westerberg säger att han var ett mycket ensamt barn under uppväxten i Luleå.
– Jag tog ett vedträ eller en slev och gjorde dem till mina lekkamrater, förde dialoger med dem, säger han.
På den vägen blev det – han blev inte disponent vid LKAB som pappa.
Nipå börjar hänga utställningen på måndag, i Sittkoffgallerian.
– Det blir i Lekias före detta lokal, säger Tasso Stafilidis, som annars gärna hade ställt ut i Zeipels tomma lokal på Torggatan, ”men det hade blivit för dyrt”.
På en skärm ska visas utdrag ur de klassiska barnprogrammen. Nipå planerar även att ordna ett gästspel av ”Titta pappa en död cirkus”, av Staffan Westerberg och Kristina Lugn.
Hälsan sätter stopp för konstnärernas medverkan på vernissagen, men de kommer att vara med digitalt.
– Jag fyller snart 92. Det är som det är. Lite roligt att överleva. Men jag ser fram emot att det kommer mycket folk och att de blir glada och ängsliga av utställningen, säger Staffan Westerberg.
STAFFAN & HANS
Utställning med Staffan Westerberg, svensk regissör, dramatiker och tv-programmakare, och Hans Persson, professor emeritus och konstnär.
Plats: Sittkoffgallerian den 15 juni-30 september
Vernissage: måndagen den 15 juni kl 17
Fri entré.
SANN ROLIG HISTORIA OM STAFFAN WESTERBERG
Bakgrundskunskap: Ingvar Hirdwall (1934-2023) var en legendarisk skådespelare vid Stockholms stadsteater. Kollationering = första repetitionen av en pjäs med regissör och skådespelare.
Ingvar Hirdwall kommer gående över Hötorget i Stockholm medan marknadskommersen pågår. Staffan Westerberg står vid ett grönsaksstånd och väljer bland morötterna. Ingvar Hirdwall säger:
”Hej Staffan, står du här och kollationerar?”
Kulturredaktören hörde den här historien för länge sedan och tog chansen på pressträffen att bekräfta att den var sann. Det var den.
