Josefin är volontär i Mexiko
Josefin Sandell var trött på Åland och ville resa men samtidigt göra någonting betydelsefullt.
Nu bor hon i en liten by i Mexiko där hon arbetar med handikappade barn.
Ända sedan Josefin Sandell började läsa spanska på Ålands lyceum och hennes spansklärare berättade om Piña palmera, ett rehabiliteringscenter för handikappade barn i Mexiko, har hon velat åka dit. Det var tre år sedan och i september gjorde hon slag i saken och åkte dit.
– Jag gillar det spanska språket och ville lära mig mera, säger Josefin Sandell. Jag ville göra något annorlunda också och Piña passade mig perfekt.
Genom att jobba där får hon lära sig spanska och samtidigt jobba med barn, något hon gillar och gjort tidigare.
– Efter att ha bott hela mitt liv på lilla Åland kände jag att jag måste komma bort, jag var väldigt trött på i princip allt och alla, säger Josefin.
Så hon mejlade till centret och berättde lite om sig själv och varför hon ville komma till dit. Föreningen Piña palmeras vänner i Sverige hjäpte henne att fixa praktiska saker.
Barnen bor inte på centret utan kommer dit med sina föräldrar och får rehabilitering sa att de kan bo hemma.
– I stället för att föräldrarna skickar iväg sina handikappade barn till ett hem och sedan skiter i dem, säger Josefin.
Tillverkar papper
Eftersom byn där centret ligger, Zipolite, inte är så utvecklad fungerar Piña som allt från dagis till sjukhus. Människor kommer dit och får hjälp med nästan allt.
– Jag gör allt från att diska till att ta hand om barnen, till att tillverka papper, säger Josefin.
Zipolite ligger vid Stilla havskusten i södra Mexico, ganska nära gränsen till Guatemala, i delstaten Oaxaca. Josefin bor på centret och delar rum med två andra volontärer.
Josefin har ändå en hel del fritid och det är alltid något som händer. Förra helgen var det till exempel Halloween som är en stor grej i Mexiko. Men ofta är hon ganska slut efter jobbet så eftermiddagarna tillbringar hon gärna i hängmattan.
– Vi volontärer umgås hela tiden. Det finns alltid något att prata om och man lär känna varandra väldigt bra. Jag vet att jag kommer att hålla kontakten med många av dem eftersom de ingår i en viktig del av mitt liv, säger Josefin.
Pratar med alla
Hon säger att det inte spelar någon roll hur gammal man är eller vilken bakgrund man har, Piña påverkar alla.
– Dessutom träffar man hela tiden andra människor utanför Piña. Mexikanarna gillar att prata och man hälsar på nästan alla man möter på gatan utan att man vet vilka de är, som en självklarhet bara.
Spanskan har börjat fungera riktigt bra för Josefin. I början var det svårt att komma igång med att prata, många ord får man inte lära sig i skolan.
– Till exempel blöja och haklapp. Men nu, efter en månad, känner jag mig tryggare och kan prata mer. Jag har börjat lära mig den mexikanska dialekten som är något helt annat än det man lär sig i skolan.
Det Josefin gillar mest med att vara i Zipolite är enkelheten och lugnet i allt som händer. Hon känner sig avslappnad och tycker att allt som vi gör i Finland känns komplicerat och onödigt.
– Ta till exempel turlistor och hållplatser, hur onödigt känns inte det när allt man behöver göra är att ställa sig vid rätt sida av vägen så kommer det en taxi eller camioneta och plockar upp dig!
